Kapitel 6 - It was your Ex Alice
Alice:.
John stod i dörröpningen och kollade lite oroligt ut. Lite kul för det såg ut som om han väntade på att bli nerslagen haha
Jag kollade frågande på honom
- Is Gina with you ?
- Noo, svarade han utdraget
- Okey, sa jag medans jag gick närmare honom. Jag var minst ett huvud längre än honom och han kollade upp på mig medans jag fortsatte, you need to tell the truth! If
you lie, then I will find out some day.
- I promise, she isn't here, She texted me and said that she loved me, that's all, sa han oroligt.
- Well is that something normal for her to say to you? frågade jag högt.
- eh, i guess ?
Oh my god tänkte jag samtidigt som jag stod i dörröppningen. Han hjälpte ju inte till precis heller. Han stod bara i dörr öppningen och kollade på mig.
- Are you going to help or are you just going to stand there and do nothing? frågade jag irriterat.
Hans svar gjorde att jag nästan sprängdes inuti mig. Han bara stod där.
- Maybe she is at home now? frågade han normalt
- So you are not worried at all? You are not going to help me ? Are you serious ?? skrek jag
- I have to go, svarade han och stängde dörren framför näsan på mig. Jag skrek att han var en idiot och gick sedan min väg. Han är hennes flickvän och han bryr sig
inte om att hon är borta ? Han är säkert bara ute efter sexet. Jag trodde inte sånt om honom men det är nog så. Jävel!
Louis:.
Vi kom tillbaka från stranden. Vädret hade lugnat ner sig men det hade inte slutat regna. Niall låg och sov när vi kom hem och vi är ju inte som vanligt folk så varför
låta honom fortsätta sova helt normalt?
Vi tog lite grädde och la det på hans ansikte. Jag tror inte han blir speciellt arg av att vakna med massvis av grädde. Jag menar det är ju faktiskt grädde! Ätbart ..
Jag lämnade gräddskålen i Harry's händer och gick till toan. Jag kunde inte hålla mig mer. Skrattet bara påskyndade processen med ju ...
När jag kom tillbaka var jag inte ett dugg förvånad var Harry la resten av grädden. Gissa ?
Alice:.
Jag gick med raska steg mot hamnen och min rädsla bara kom i lass. Jag skrek hennes namn ett flertal. Människor gick förbi och jag höll tyst tills de försvunnit ur
synhåll. Sen skrek jag igen.
Jag såg något som rörde sig borta vid kanten där alla båtar låg. Det såg först ut som en stor plastpåse i mörkret.
Jag sprang fram och såg tjejen. Hon blödde i ansiktet och jag ja hennes huvud i mitt knä.
- Who did this?! Jag grät och höll om henne. Hennes kjol var uppdragen och jag insåg vad som hade hänt.
- You'r ex Alice. I was going home from school and he jumped on me at the corner of "Macy's".
Vi satt och grät i hamnen. vå sekunder tog det för alla lampor i hamnen att tändas. Som en kedja tändes var och en och vi satt mitt i en cirkel av ljus.
Jag var fortfarande arg på henne, det är svårt att glömma. Men just nu var jag tvungen att släppa det. Jag tänkte berätta om John när jag träffade henne men det fick
också vänta.
Hon behövde mig nu.
Sorry för dålig uppdatering. Har inte haft tråkigt nog för att skriva på denna novellen haha ;) Kanske lägger ut ett till kapitel ikväll... Det berors på ...
John stod i dörröpningen och kollade lite oroligt ut. Lite kul för det såg ut som om han väntade på att bli nerslagen haha
Jag kollade frågande på honom
- Is Gina with you ?
- Noo, svarade han utdraget
- Okey.. here is one thing, sa jag medans jag gick närmare honom. Jag var minst ett huvud längre än honom och han kollade upp på mig medans jag fortsatte, you need to tell the truth! If you lie, then I will find out some day.
- I promise, she isn't here, She texted me and said that she loved me, that's all, sa han oroligt.
- Well is that something normal for her to say to you? frågade jag högt.
- eh, i guess ?
Oh my god tänkte jag samtidigt som jag stod i dörröppningen. Han hjälpte ju inte till precis heller. Han stod bara i dörr öppningen och kollade på mig.
- Are you going to help or are you just going to stand there and do nothing? frågade jag irriterat.
Hans svar gjorde att jag nästan sprängdes inuti mig. Han bara stod där.
- Maybe she is at home now? frågade han normalt
- So you are not worried at all? You are not going to help me ? Are you serious ?? skrek jag
- I have to go, svarade han och stängde dörren framför näsan på mig. Jag skrek att han var en idiot och gick sedan min väg. Han är hennes pojkvän och han bryr sig inte om att hon är borta ? Han är säkert bara ute efter sexet. Jag trodde inte sånt om honom men det är nog så. Jävel!
Vi kom tillbaka från stranden. Vädret hade lugnat ner sig men det hade inte slutat regna. Niall låg och sov när vi kom hem och vi är ju inte som vanligt folk så varför låta honom fortsätta sova helt normalt?
Vi tog lite grädde och la det på hans ansikte. Jag tror inte han blir speciellt arg av att vakna med massvis av grädde. Jag menar det är ju faktiskt grädde! Ätbart ..
Jag lämnade gräddskålen i Harry's händer och gick till toan. Jag kunde inte hålla mig mer. Skrattet bara påskyndade processen med ju ...
När jag kom tillbaka var jag inte ett dugg förvånad var Harry hade lagt resten av grädden. Gissa ?
Jag gick med raska steg mot hamnen och min rädsla bara kom i lass. Jag skrek hennes namn ett flertal gånger. Människor gick förbi och jag höll tyst tills de försvunnit ur synhåll. Sen skrek jag igen.
Jag såg något som rörde sig borta vid kanten där alla båtar låg. Det såg först ut som en stor plastpåse i mörkret.
Jag sprang fram och såg tjejen. Hon blödde i ansiktet och jag la hennes huvud i mitt knä.
- Who did this?! Jag grät och höll om henne. Hennes kjol var uppdragen och jag insåg vad som hade hänt.
- Your ex Alice. I was going home from school and he jumped on me at the corner of "Macy's".
Vi satt och grät i hamnen. Två sekunder tog det för alla lampor i hamnen att tändas. Som en kedja tändes var och en och vi satt mitt i en cirkel av ljus.
Jag var fortfarande arg på henne, det är svårt att glömma. Men just nu var jag tvungen att släppa det. Jag tänkte berätta om John när jag träffade henne men det fick också vänta.
Hon behövde mig nu.
Kapitel 5 - On the beach
.:Alice:.
Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när
hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!
Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.
Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.
Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag
upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av
den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat
för oss om dagarna.
Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.
Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.
Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon
kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.
- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.
- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.
Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos
John.
Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.
.:Louis:.
Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.
Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.
Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.
- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.
- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.
- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.
Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..
Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om
varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.
Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man
honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.
Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små
ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.
Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.
Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när
hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!
Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.
Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.
Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag
upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av
den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat
för oss om dagarna.
Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.
Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.
Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon
kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.
- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.
- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.
Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos
John.
Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.
Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.
Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.
Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.
- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.
- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.
- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.
Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..
Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om
varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.
Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man
honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.
Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små
ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.
Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.
Kapitel 4 - "Cherrie's Café"
.:Alice's Perspektiv:.
- This was not one of the first times, sa Gina osäkert. Me and Jonas had sex right after two weeks. I love him and it feelt right.
- That's not my sister! What did u think with ? You acctually don't have a brain, do you?!, I can't belive that you had sex when you where 12 years old! jag kände hur hela hjärnan höll på att sprängas. Min syster, jag blir så sur. Hon är inte alls sådan! Hon är alltid så oskyldig, visst, världens sämsta morgonhumör men annars hur snäll och lugn som helst. Eller tja det var vad jag trodde ...
- I can't be in the same room as you right now ! I just can't! skrek jag medans jag sprang upp i rummet och bytte till mitt ljusblåa linne. Jag mötte John i trappan och han såg förskräckt ut när jag upptäckte honom. Jag ville skrika åt honom men jag orkade inte.
Jag sprang ut genom ytterdörren där nere och gick iväg till "Cherrie's café". Där brukar nästan aldrig vara något folk och jag kan väl säga att jag blivit en stammis där. Christina som även kallas Cherrie och som nu äger stället har blivit som en kompis som jag kan prata med. Hon lyssnar alltid och trots ålderskillnad så känns det som om hon vore min andra syster.
När jag gick in på cafeét så gjorde jag världens upptäckt. Jag hittade den dyraste skatten!
.:Louis:.
Jag hade precis satt mig ner med min lilla fika vid ett bord bredvid Zayn när jag hörde dörrklockan. Där var inte en enda själ där inne förutom ägaren av cafeét och killarna. Jag satt med ryggen mot dörren och brydde mig inte om att vända på mig och se vem det var. Jag såg hur en person gick förbi vårt bord men jag var inne i min bakelse att jag inte såg vem det var. Personen vände ännu en gång och gick förbi. Jag kände blicken.
- Hello girl! skrek sedan Harry. Hey girl overthere! Det var en tjej som hade kommit in. Hon vände sig om och kollade på Harry.
- Hey you guys, again! May I sit with you? frågade tjejen som nu är identifierad som Alice. Hon log lite glatt mot oss och stod med benen tätt ihop.
- Sure! sa jag snabbt och lyfte blicke från min fika som inte var intressant längre. Hon satt sig på kanten och ägaren som blev kallad Cherrie hade varit och gett Alice en kaka som log på en liten fyrkantig tallrik.
Hon log extra mycket mot mig. Det såg jag. Jag skyndade mig och tog upp en bit papper där jag hade skrivit mitt mobilnummer och jag höll det i handen medans vi åt. Hon pratade med Liam just nu så jag fick vänta med att ge den. Hon var verkligen speciell. Det där håret var så otroligt fint trots att tofsen hon satt up det i var på väg att åka av. Det såg man. Hon hade inte så mycket smink och det är ju helt okej men man såg att hon hade gnuggat sig i ögat för lite mascara hade kletat ut sig under ena ögat. Hennes ögon var bruna. Ovala och bruna och hon hade ett smile som visade två snea tänder men som var så extremt vita. Inte för vita, men vita.
-You guys, we have to go. Take the cookies with you. It's a big group of fans that will come in about 10 minutes.
Vi gick ut och lämnade Alice kvar i fiket. Jag dribblade med en pappersbit i handen. Jag upptäckte för sent att det var den bit papper jag skulle ge Alice. Jag är så dum. Jag skrev min autograf på en servett men glömde att ge henne ett enkelt mobilnummer ?
.:Alice:.
Rättså underligt att jag träffade dem på fiket. Haha har velat träffa One direction (okej mest Louis) i över ett år och sedan träffar man dom helt random på ett fik man brukar gå till varje vecka. Ganska konstigt enligt mig. Men kul! såklart!
Jag har inte så jätte stora drömmar om att något skulle hända. Man vet nästan helt säkert att inget kan hända så man vill inte ligga och drömma om något man sedan blir besviken över. Fast visst är det svårt. Deras perfekta kroppar och deras underbara röster. Deras personligheter och bara man går förbi grönsaksavdelningen i affären så tänker man på någon av dem.
- Hii! I am home!
- Hello Alice! Welcome in! säger mamma ifrån köket.
Jag slänger som vanligt min jacka över pallen i hallen innan jag går in i köket. Jag ser uppsamlat glas splitter ovanpå vasken.
- Eh mum, sa jag osäkert medans jag stod och kollade på på samlingen.
- Yeh Gina brooked it when she ran in the house. My little girl, sa mamma helt magiskt som om Gina vore världens oskyldigaste lilla barn. Om hon bara visste ...
- This was not one of the first times, sa Gina osäkert. Me and Jonas had sex right after two weeks. I love him and it feelt right.
- That's not my sister! What did u think with ? You acctually don't have a brain, do you?!, I can't belive that you had sex when you where 12 years old! jag kände hur hela hjärnan höll på att sprängas. Min syster, jag blir så sur. Hon är inte alls sådan! Hon är alltid så oskyldig, visst, världens sämsta morgonhumör men annars hur snäll och lugn som helst. Eller tja det var vad jag trodde ...
- I can't be in the same room as you right now ! I just can't! skrek jag medans jag sprang upp i rummet och bytte till mitt ljusblåa linne. Jag mötte John i trappan och han såg förskräckt ut när jag upptäckte honom. Jag ville skrika åt honom men jag orkade inte.
Jag sprang ut genom ytterdörren där nere och gick iväg till "Cherrie's café". Där brukar nästan aldrig vara något folk och jag kan väl säga att jag blivit en stammis där. Christina som även kallas Cherrie och som nu äger stället har blivit som en kompis som jag kan prata med. Hon lyssnar alltid och trots ålderskillnad så känns det som om hon vore min andra syster.
När jag gick in på cafeét så gjorde jag världens upptäckt. Jag hittade den dyraste skatten!
Jag hade precis satt mig ner med min lilla fika vid ett bord bredvid Zayn när jag hörde dörrklockan. Där var inte en enda själ där inne förutom ägaren av cafeét och killarna. Jag satt med ryggen mot dörren och brydde mig inte om att vända på mig och se vem det var. Jag såg hur en person gick förbi vårt bord men jag var inne i min bakelse att jag inte såg vem det var. Personen vände ännu en gång och gick förbi. Jag kände blicken.
- Hello girl! skrek sedan Harry. Hey girl overthere! Det var en tjej som hade kommit in. Hon vände sig om och kollade på Harry.
- Hey you guys, again! May I sit with you? frågade tjejen som nu är identifierad som Alice. Hon log lite glatt mot oss och stod med benen tätt ihop.
- Sure! sa jag snabbt och lyfte blicke från min fika som inte var intressant längre. Hon satt sig på kanten och ägaren som blev kallad Cherrie hade varit och gett Alice en kaka som log på en liten fyrkantig tallrik.
Hon log extra mycket mot mig. Det såg jag. Jag skyndade mig och tog upp en bit papper där jag hade skrivit mitt mobilnummer och jag höll det i handen medans vi åt. Hon pratade med Liam just nu så jag fick vänta med att ge den. Hon var verkligen speciell. Det där håret var så otroligt fint trots att tofsen hon satt up det i var på väg att åka av. Det såg man. Hon hade inte så mycket smink och det är ju helt okej men man såg att hon hade gnuggat sig i ögat för lite mascara hade kletat ut sig under ena ögat. Hennes ögon var bruna. Ovala och bruna och hon hade ett smile som visade två snea tänder men som var så extremt vita. Inte för vita, men vita.
-You guys, we have to go. Take the cookies with you. It's a big group of fans that will come in about 10 minutes.
Vi gick ut och lämnade Alice kvar i fiket. Jag dribblade med en pappersbit i handen. Jag upptäckte för sent att det var den bit papper jag skulle ge Alice. Jag är så dum. Jag skrev min autograf på en servett men glömde att ge henne ett enkelt mobilnummer ?
Rättså underligt att jag träffade dem på fiket. Haha har velat träffa One direction (okej mest Louis) i över ett år och sedan träffar man dom helt random på ett fik man brukar gå till varje vecka. Ganska konstigt enligt mig. Men kul! såklart!
Jag har inte så jätte stora drömmar om att något skulle hända. Man vet nästan helt säkert att inget kan hända så man vill inte ligga och drömma om något man sedan blir besviken över. Fast visst är det svårt. Deras perfekta kroppar och deras underbara röster. Deras personligheter och bara man går förbi grönsaksavdelningen i affären så tänker man på någon av dem. Där brukar ju finns morötter ;)
- Hii! I am home!
- Hello Alice! Welcome in! säger mamma ifrån köket.
Jag slänger som vanligt min jacka över pallen i hallen innan jag går in i köket. Jag ser uppsamlat glas splitter ovanpå vasken.
- Eh mum, sa jag osäkert medans jag stod och kollade på på samlingen.
- Yeh Gina brooked it when she ran in the house. My little girl, sa mamma helt magiskt som om Gina vore världens oskyldigaste lilla barn. Om hon bara visste ...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hoppas den är okej att läsa !! ;)
Kapitel 3 - "You don't have a brain do you?"
.:Alice's Perspektiv:.
Dörren var låst och det var någon utanför som ryckte i dörrhandtaget.
Gina och jag stod och stirrade på varrandra. Efter knappt 3 sekunder så sprang vi upp för trappan så snabbt vi kunde. Jag sprang in på mitt rum och stängde dörren snabbt efter mig. Jag andades snabbt och tänkte direkt på mamma eller pappa.
Det hördes som om någon knackade på dörren och jag tog ett par andetag och gick ner för trappan igen. Jag rättade till håret och tog en snabb titt i speglen.
Jag öppnade och jag kände inte igen mannen som stod utanför. Helt okänd och mitt hjärta stannade till där han stod med äckliga kläder, vildvuxet skägg och han stank som en skunk. Man kände lukten av alkohol direkt. Han tog ett steg in i huset och jag kände hur hjärtat dunkade. Han lutade sig mot mig och jag backade ett steg.
.:Louis Perspektiv:.
- Well it was fun to talk to you guys!
- I think so too, svarade jag och killarna nickade instämmande.
Radio pratet gick bra. Vi fick svara på två samtal från att par fans som lyssnade på radion just då.
Båda två hade svårt att prata och skrek mest. Så brukar det gå till så ingen av oss var förvånade. Niall åt som vanligt på en macka och det slutade med att han tappade den i knät och fick allt han hade på den, hamnade på byxorna. Det betyder skratt för oss.
Vi gick ut ifrån studion och jag kollade runt mig för att se om Alice fortfarande var kvar. Det såg inte ut så. Hon hade nog gått hem. Jag kan erkänna att jag blev lite besviken, ja det blev jag faktiskt.
Vi åkte till ett café för att ta en fika. Niall kollade lite sneglande på oss eftersom han på den senaste timmen tryckt i sig 4 mackor/frallor men han insåg sedan att han hade plats för en liten kaka.
- Well, we may need a workout after this day, säger Harry som nu har dragit lite i byxan för att den inte skulle bli ett hinder om han behövde skynda sig för fansen.
Liam och Zayn nickar och flinar lite medans Harry drar upp tröjan och visar sin vältränade mage.
- That girl was kind of hot don't you think Louis? sa Zayn lite frågande med ett flin i ansiktet.
- I can't say no, svarade jag och alla killar kollade rakt på mig. De log och sa ingenting.
- Well, I think you two will get together some day haha, sa Harry och alla skrattade.
- I will get a girlfriend while you guys are sitting here and plan my life ok ? skrattade Louis och killarna kollade lite mer allvarligt på Louis.
- Wait, are you serious?
.:Alice's Perspektiv:.
Mannen som nu stod fram lutad mot mig tog nu och rätade upp sig.
- Does a Henrik live here ? frågade han och jag riste på huvudet snabbt som svar.
- No here is no Henrik, svarade jag sedan. Jag visste var Henrik bodde men jag ville att han skulle gå iväg så snabbt som möjligt så jag sa inget mer. Han tog ett steg ut och gick sedan sin väg.
- Thank you then, I guess, skrek mannen trots sin promenad ifrån mitt hus. Jag stängde dörren och låste den snabbt.
Gina dök upp i trappan och stirrade på mig.
- I am soo sorry, I didn't think, sa hon ledsamt med blicken i golvet.
- No that's right, you didn't think at all! skrek jag högt mot henne. Jag var arg. Jag kände att jag hade ansvaret för henne nu när mamma eller pappa inte var hemma.
- I have to tell you something more about the subject, I don't think that you are going to like it thow .... hon föklarade för mig och jag kände ruset inom mig.
- That the hell Gina!! You acctually don't have a brain do you ?
Vad Gina sa får ni veta i nästa ;P
Dörren var låst och det var någon utanför som ryckte i dörrhandtaget.
Gina och jag stod och stirrade på varrandra. Efter knappt 3 sekunder så sprang vi upp för trappan så snabbt vi kunde. Jag sprang in på mitt rum och stängde dörren snabbt efter mig. Jag andades snabbt och tänkte direkt på mamma eller pappa.
Det hördes som om någon knackade på dörren och jag tog ett par andetag och gick ner för trappan igen. Jag rättade till håret och tog en snabb titt i speglen.
Jag öppnade och jag kände inte igen mannen som stod utanför. Helt okänd och mitt hjärta stannade till där han stod med äckliga kläder, vildvuxet skägg och han stank som en skunk. Man kände lukten av alkohol direkt. Han tog ett steg in i huset och jag kände hur hjärtat dunkade. Han lutade sig mot mig och jag backade ett steg.
- Well it was fun to talk to you guys!
- I think so too, svarade jag och killarna nickade instämmande.
Radio pratet gick bra. Vi fick svara på två samtal från att par fans som lyssnade på radion just då.
Båda två hade svårt att prata och skrek mest. Så brukar det gå till så ingen av oss var förvånade. Niall åt som vanligt på en macka och det slutade med att han tappade den i knät och fick allt han hade på den, hamnade på byxorna. Det betyder skratt för oss.
Vi gick ut ifrån studion och jag kollade runt mig för att se om Alice fortfarande var kvar. Det såg inte ut så. Hon hade nog gått hem. Jag kan erkänna att jag blev lite besviken, ja det blev jag faktiskt.
Vi åkte till ett café för att ta en fika. Niall kollade lite sneglande på oss eftersom han på den senaste timmen tryckt i sig 4 mackor/frallor men han insåg sedan att han hade plats för en liten kaka.
- Well, we may need a workout after this day, säger Harry som nu har dragit lite i byxan för att den inte skulle bli ett hinder om han behövde skynda sig för fansen.
Liam och Zayn nickar och flinar lite medans Harry drar upp tröjan och visar sin vältränade mage.
- That girl was kind of hot don't you think Louis? sa Zayn lite frågande med ett flin i ansiktet.
- I can't say no, svarade jag och alla killar kollade rakt på mig. De log och sa ingenting.
- Well, I think you two will get together some day haha, sa Harry och alla skrattade.
- I will get a girlfriend while you guys are sitting here and plan my life ok ? skrattade Louis och killarna kollade lite mer allvarligt på Louis.
- Wait, are you serious?
Mannen som nu stod fram lutad mot mig tog nu och rätade upp sig.
- Does a Henrik live here ? frågade han och jag riste på huvudet snabbt som svar.
- No here is no Henrik, svarade jag sedan. Jag visste var Henrik bodde men jag ville att han skulle gå iväg så snabbt som möjligt så jag sa inget mer. Han tog ett steg ut och gick sedan sin väg.
- Thank you then, I guess, skrek mannen trots sin promenad ifrån mitt hus. Jag stängde dörren och låste den snabbt.
Gina dök upp i trappan och stirrade på mig.
- I am soo sorry, I didn't think, sa hon ledsamt med blicken i golvet.
- No that's right, you didn't think at all! skrek jag högt mot henne. Jag var arg. Jag kände att jag hade ansvaret för henne nu när mamma eller pappa inte var hemma.
- I have to tell you something more about the subject, I don't think that you are going to like it thow .... hon föklarade för mig och jag kände ruset inom mig.
- That the hell Gina!! You acctually don't have a brain do you ?
Vad Gina sa får ni veta i nästa ;P
Kapitel 2 - Oh God! cute boy here !
Sorry allihopa! Dålig som jag är så gav jag er kapitel 3 istället för tvåan. Dum man kan vara!
Jag lägger upp tvåan här och uppdaterar om trean sen !
Här kommer kapitel två iallafall:
- Hii dad! what's up ? svarade jag med ögonen på Louis
- Oh it's fine with me! I just wanted to say that i'm coming home at nine a'clock tonight.
- Okey i will tell mum! sa jag och la på. Ingen tid att prata med pappa. Måste gå till Louis och fortsätta prata!
Han hade handen på min stol och lutade sig. Det såg jätte roligt ut. Han pratade med Niall som lyckats trycka i sig tre olika frallor och jag avbröt Louis.
- should i sit on you'r hand or will you take it away ? sa jag och skrattade till lite generat
- right! sa Louis och satte sig rakt i ryggen. Det kändes som om han hade flyttat stolen närmare. Jo det hade han! Jag satt nu och nästan rörde hans axel med min.
Härligt tänkte jag och jag satt och lutade lite åt hans håll.
Hon satt bredvid mig. Hennes telefon ringde precis när vi satt och pratade om min nya mobil. Jag hade tänkt ge henne numret då det passade med ämnet och jag kollade på henne när jag hörde hennes telefon ringa. Svara inte, svara inte! tänkte jag men det gjorde hon. Hon gick iväg och pratade med någon i ett litet hörn. Jag kände att hon kollade på mig men jag vände ändå inte mig om. Jag flyttade hennes stol lite närmare mig. Jag lutade mig på den med handen och jag började snacka med Niall innan hon kom tillbaka. Hennes fråga ville jag nästan svara med "yeh, sit on it" men det kan man ju inte! Trots att det är "jag" som är stjärnan så är det något som gör så att jag känner precis som om det vore hon som var stjärnan. Jag hade en känsla. En bra känsla ...
Vi var tvugna att gå in i studion efter ett par minuter och jag hoppades på att se henne efteråt. Jag tänkte ge henne mitt nummer så vi kunde träffas igen. Jag gillade verkligen att prata med henne. Hon var jätte söt i tröjan hon hade gömd under koftan. Jag såg bara ner till näsan på bilden och jag visste då att hon gillade mig. Annars hade hon ju inte haft en tröja med mig på !?
Hejdå fick jag säga till dem när de skulle gå in i studion. Det var antagligen sista gången jag såg dem. Jag tror inte Louis hörde mig men de andra gjorde det. Harry var först med att svara sen hängde de andra på. Alla utom Louis. Jag ville träffa honom fler gånger! Oändligt med gånger.
Jag gick hem. De skulle vara i den studion i nästan en timme och jag fick inte vara där inne så jag gick hem. De skulle ändå åka direkt hem efteråt så det var inte lönt. Jag skulle ändå inte träffa dem igen!
Hemma i dörren så hör jag bara en massa konstiga ljud. Jag stängde dörren rättså tyst och jag gick till köket för att ta ett glas mjölk. Min syster skrek. Hon stönade ? Nej det kan hon inte ha gjort ? Eller? Nu hör jag John också. De har inte hört att jag kommit hem. Vad pinsamt! Ska jag bara skrika "i'm home" nu? Helt efter eller ska jag bara skita i det ? Jag hängde jackan och gick upp. Då hördes det som om ljudet kom längre ifrån. Trots att jag gick förbi Ginas rum. Jag förstod inte. Jag tog och bytte om. Jag satte på mig ett par jogging och ett enkelt linne.
Det tystnade och jag gick ner till tv rummet. Jag tänkte kolla på tv. Klicka runt på kanalerna och se om där var något roligt program.
Jag gick igenom köket och precis när jag tog ett steg in till tv rummet så såg jag henne. Gina! Hon låg i soffan med John över sig. Helt nakna och de ja, gjorde det helt enkelt förklarat. De såg inte mig. John blundade och klämde överallt medans Gina höll om en kudde med munnen öppen. Hon nästan skrek och jag sprang. Jag sprang till köket. Jag tänkte ta min jacka och gå någonstans. Kanske ta kameran och gå en fotorunda. mög! Jag trampade på trösklen och var på väg att ramla. Jag tog tag i det närmsta som fanns. jag tog tag i bänken. Där log en tidning och på den stod där ett glas. Tidningen gled längs med bänkens kant och trillade. Glaset föll till golvet och ett högt ljud hördes i hela huset.
- What the fuck??!! jag hörde hur Gina skrek det högsta hon kunde. Jag sprang mot ytterdörren. Gina hann före.
- STOP! where are you going ? frågade hon mig när hon stannat framför mig. Hon hade inte tagit något att skymma med så jag tog handen för ögonen.
- you didn't notice me! I didn't know what to do! I just ran but the glas fell down and ... , gina avbröt mig.
- Okey!just stop! Just don't tell mum! sa gina oroligt.
- Gina ! You'r only 13 years old!! 13 !! skrek jag nu.
- i'm sorry! sa john som steg fram bakom mig. Jag ville inte kolla men antagligen hade han tagit en filt runt om sig.
När vi stod helt tysta, hörde vi ett ljud. Vi alla stod och kolla på varandra. Någon tog tag om dörrhandtaget på ytterdörren och vi alla stod helt stela.
Kapitel 1 - I Can't understand all of this ...
Trots att jag satt väckarklockan på 7.00 så vaknade jag 6.24. Inte ett dugg trött var jag efter att jag öppnat ögonen. Sprang nästan upp till badrummet för att börja fixa håret. Syrran vaknade av mina fotsteg.
- What the hell are you doing? Hon lät irriterad och jag hörde hur hennes kille, John vände sig i sängen med ett stort suck.
- I'm sorry but i'm going with mum to meet Louis ! svarade jag tyst men med ett otroligt stort leende. Jag var glad över att ingen såg mig. Jag fick ett lyckorus genom kroppen som gjorde att jag gjorde ett litet hopp och fnissade lite samtidigt, som sagt, tur att ingen kollade på mig.
Efter en timme och 20 minuter var jag redo. Riktigt laddad var jag! I bilen ville jag knappt sitta still. Mamma kollade konstigt på mig men började sen skratta åt mig där jag satt och svettades. Det var sommar och det var så varmt redan på morgonen. Antagligen var det nog en rättså sval morgon men det kände jag inte av. Så nervös som jag var.
Jag hade fått en liten bula från igår och jag fick dölja den med håret. Några blåmärken lyckades jag dölja med smink.
När vi var framme så såg det ut som en lägenhet typ. Där var en stor skylt vid parkeringen. Här skulle jag få vänta i en halvtimme innan de beräknades komma. Drygt kändes det som. Jag hade inte satt upp håret på något speciellt sätt. Det var utsläppt på ett helt vanligt vis, färgen skimmrade i solen och jag kände mig topppen.
.:Louis Perspektiv:.
Vi åkte i drygt 20 minuter innan vi kom fram. Inte så länge och det var skönt. Jag var inte så jätte nervös då det bara var lite snack på radion och det är alltid kul att göra med kompisarna. Liam var nog den som tänkte på det mest haha. Man såg det på honom. Jag skämtade rätt mycket i bilen för att få upp stämningen. Det lyckades jag väl med.
När vi hoppat ur bilen så möttes vi av ett par killar, maffiga typer, som tog oss till en studio. I korridoren så gick vi förbi en tjej som såg jätte blyg ut. Hon log mot mig och man såg att hennes ögon gnistrade. Jag antog att hon var här för mig. Jag menar vårt gäng. Jag log tillbaka mot henne och sedan vek hon med blicken och gick i motsatt håll. Hennes hår var verkligen jätte fint. Konstigt nog lade jag märke till det, det brukar jag aldrig göra.
Vi fick kolla lite i Studion sen så gick vi till ett litet rum. Bord och stolar var där och sedan ett litet bord med fika. Jag tog en fralla som var där och sedan slog jag mig ner med ryggen mot dörren. Jag hörde bara hur dörren gick upp och sen vände jag mig.
.:Alice's perspektiv:.
Jag har nu sett dem live. Känns great! Jag vet att jag snart ska sitta i samma rum, nära dem, prata med dem.
- And here she is ! sa mamma med handen över min axel. Louis var den första att reagera. Han vände sig snabbt om och log. Mamma visste redan vem som var vem då hon fått höra mitt tjat i flera veckor. Hon tog två stolar och satt bredvid Louis. Jag fick sitta närmast. Ungefär 40 cm luft var emellan våra axlar. Jag sneglade lite på honom samtidigt som jag kollade ner i knät. Han kollade på mig! Han kollade på mig!!
- And you are ? frågade Louis snällt med ett sött leende.
- Oh me! eh my name is Alice, oh sicken hygglig typ jag ska vara! Kunde jag inte bara sagt Alice ?
- Aha, nice to meet you! sa Louis tillbaka
- Oh that was my line ! Haha, skrattade jag till Louis. Han var verkligen jätte lätt att prata med ! Vi satt och snackade om allt i typ flera minuter och han log till mig heela tiden! Jag tror att jag svimmar av snart!
Mobilen ringer och det är på dolt nummer. Jag svarar trots att jag inte vill. Louis stirrade på mig efter att mobilen ringt i några sekunder. Jag kände mig konstig om jag inte svarade.
- Hello my darling! så rösten och jag lyfte mig snabbt från stolen. Jag gick till ett annat tomt bord och svarade.
Trots att jag satt väckarklockan på 7.00 så vaknade jag 6.24. Inte ett dugg trött var jag efter att jag öppnat ögonen. Sprang nästan upp till badrummet för att börja fixa håret. Syrran vaknade av mina fotsteg.
- What the hell are you doing? Hon lät irriterad och jag hörde hur hennes kille, John vände sig i sängen med ett stort suck.
- I'm sorry but i'm going with mum to meet Louis ! svarade jag tyst men med ett otroligt stort leende. Jag var glad över att ingen såg mig. Jag fick ett lyckorus genom kroppen som gjorde att jag gjorde ett litet hopp och fnissade lite samtidigt, som sagt, tur att ingen kollade på mig.
Efter en timme och 20 minuter var jag redo. Riktigt laddad var jag! I bilen ville jag knappt sitta still. Mamma kollade konstigt på mig men började sen skratta åt mig där jag satt och svettades. Det var sommar och det var så varmt redan på morgonen. Antagligen var det nog en rättså sval morgon men det kände jag inte av. Så nervös som jag var.
Jag hade fått en liten bula från igår och jag fick dölja den med håret. Några blåmärken lyckades jag dölja med smink.
När vi var framme så såg det ut som en lägenhet typ. Där var en stor skylt vid parkeringen. Här skulle jag få vänta i en halvtimme innan de beräknades komma. Drygt kändes det som. Jag hade inte satt upp håret på något speciellt sätt. Det var utsläppt på ett helt vanligt vis, färgen skimmrade i solen och jag kände mig topppen.
Vi åkte i drygt 20 minuter innan vi kom fram. Inte så länge och det var skönt. Jag var inte så jätte nervös då det bara var lite snack på radion och det är alltid kul att göra med kompisarna. Liam var nog den som tänkte på det mest haha. Man såg det på honom. Jag skämtade rätt mycket i bilen för att få upp stämningen. Det lyckades jag väl med.
När vi hoppat ur bilen så möttes vi av ett par killar, maffiga typer, som tog oss till en studio. I korridoren så gick vi förbi en tjej som såg jätte blyg ut. Hon log mot mig och man såg att hennes ögon gnistrade. Jag antog att hon var här för mig. Jag menar vårt gäng. Jag log tillbaka mot henne och sedan vek hon med blicken och gick i motsatt håll. Hennes hår var verkligen jätte fint. Konstigt nog lade jag märke till det, det brukar jag aldrig göra.
Vi fick kolla lite i Studion sen så gick vi till ett litet rum. Bord och stolar var där och sedan ett litet bord med fika. Jag tog en fralla som var där och sedan slog jag mig ner med ryggen mot dörren. Jag hörde bara hur dörren gick upp och sen vände jag mig.
Jag har nu sett dem live. Känns great! Jag vet att jag snart ska sitta i samma rum, nära dem, prata med dem.
- And here she is ! sa mamma med handen över min axel. Louis var den första att reagera. Han vände sig snabbt om och log. Mamma visste redan vem som var vem då hon fått höra mitt tjat i flera veckor. Hon tog två stolar och satt bredvid Louis. Jag fick sitta närmast. Ungefär 40 cm luft var emellan våra axlar. Jag sneglade lite på honom samtidigt som jag kollade ner i knät. Han kollade på mig! Han kollade på mig!!
- And you are ? frågade Louis snällt med ett sött leende.
- Oh me! eh my name is Alice, oh sicken hygglig typ jag ska vara! Kunde jag inte bara sagt Alice ?
- Aha, nice to meet you! sa Louis tillbaka
- Oh that was my line ! Haha, skrattade jag till Louis. Han var verkligen jätte lätt att prata med ! Vi satt och snackade om allt i typ flera minuter och han log till mig heela tiden! Jag tror att jag svimmar av snart!
Mobilen ringer och det är på dolt nummer. Jag svarar trots att jag inte vill. Louis stirrade på mig efter att mobilen ringt i några sekunder. Jag kände mig konstig om jag inte svarade.
- Hello my darling! så rösten och jag lyfte mig snabbt från stolen. Jag gick till ett annat tomt bord och svarade.
Inledningen
Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.
Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.
Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.
- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.
- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert
- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...
Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !
Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...
Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.
Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.
- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!
- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert
- do you want me to come over ? frågade han men jag svarade snabbt denna gången
- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.
- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.
Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.
Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.
Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.
- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.
- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.
Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.
Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!
Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.
Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.
Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.
- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.
- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert
- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...
Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !
Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...
Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.
Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.
- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!
- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert
- do you want me to come over ? frågade han men jag svarade snabbt denna gången
- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.
- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.
Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.
Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.
Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.
- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.
- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.
Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.
Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag bjuder på två kapitel till innan jag går och lägger mig haha :)
Hallå du
Essie här. Jag gjorde en liten novell om One direction killarna då jag inte hade något att göra. Tyckte att det var kul men har aldrig sagt att den är bra haha ;)
