justanewstory

Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.

Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.

Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.

- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.

- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert

- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...

Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !

Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...

Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.

Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.

- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!

- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert

- do you want me to come over ?  frågade han men jag svarade snabbt denna gången

- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.

- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.

Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.

Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.

Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.

- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.

- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.

Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.

Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!

Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.

Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.

Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.

- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.

- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert

- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...

Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !

Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...

Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.

Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.

- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!

- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert

- do you want me to come over ?  frågade han men jag svarade snabbt denna gången

- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.

- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.

Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.

Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.

Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.

- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.

- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.

Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.

Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag bjuder på två kapitel till innan jag går och lägger mig haha :)