Kapitel 2 - Oh God! cute boy here !

Sorry allihopa! Dålig som jag är så gav jag er kapitel 3 istället för tvåan. Dum man kan vara!
Jag lägger upp tvåan här och uppdaterar om trean sen !
Här kommer kapitel två iallafall:
- Hii dad! what's up ? svarade jag med ögonen på Louis
- Oh it's fine with me! I just wanted to say that i'm coming home at nine a'clock tonight.
- Okey i will tell mum!  sa jag och la på. Ingen tid att prata med pappa. Måste gå till Louis och fortsätta prata!
Han hade handen på min stol och lutade sig. Det såg jätte roligt ut. Han pratade med Niall som lyckats trycka i sig tre olika frallor och jag avbröt Louis.
- should i sit on you'r hand or will you take it away ? sa jag och skrattade till lite generat
- right! sa Louis och satte sig rakt i ryggen. Det kändes som om han hade flyttat stolen närmare. Jo det hade han! Jag satt nu och nästan rörde hans axel med min.
Härligt tänkte jag och jag satt och lutade lite åt hans håll.
Hon satt bredvid mig. Hennes telefon ringde precis när vi satt och pratade om min nya mobil. Jag hade tänkt ge henne numret då det passade med ämnet och jag kollade på henne när jag hörde hennes telefon ringa. Svara inte, svara inte! tänkte jag men det gjorde hon. Hon gick iväg och pratade med någon i ett litet hörn. Jag kände att hon kollade på mig men jag vände ändå inte mig om. Jag flyttade hennes stol lite närmare mig. Jag lutade mig på den med handen och jag började snacka med Niall innan hon kom tillbaka. Hennes fråga ville jag nästan svara med "yeh, sit on it" men det kan man ju inte! Trots att det är "jag" som är stjärnan så är det något som gör så att jag känner precis som om det vore hon som var stjärnan. Jag hade en känsla. En bra känsla ...
Vi var tvugna att gå in i studion efter ett par minuter och jag hoppades på att se henne efteråt. Jag tänkte ge henne mitt nummer så vi kunde träffas igen. Jag gillade verkligen att prata med henne. Hon var jätte söt i tröjan hon hade gömd under koftan. Jag såg bara ner till näsan på bilden och jag visste då att hon gillade mig. Annars hade hon ju inte haft en tröja med mig på !?
Hejdå fick jag säga till dem när de skulle gå in i studion. Det var antagligen sista gången jag såg dem. Jag tror inte Louis hörde mig men de andra gjorde det. Harry var först med att svara sen hängde de andra på. Alla utom Louis. Jag ville träffa honom fler gånger! Oändligt med gånger.
Jag gick hem. De skulle vara i den studion i nästan en timme och jag fick inte vara där inne så jag gick hem. De skulle ändå åka direkt hem efteråt så det var inte lönt. Jag skulle ändå inte träffa dem igen!
Hemma i dörren så hör jag bara en massa konstiga ljud. Jag stängde dörren rättså tyst och jag gick till köket för att ta ett glas mjölk. Min syster skrek. Hon stönade ? Nej det kan hon inte ha gjort ? Eller? Nu hör jag John också. De har inte hört att jag kommit hem. Vad pinsamt! Ska jag bara skrika "i'm home" nu? Helt efter eller ska jag bara skita i det ? Jag hängde jackan och gick upp. Då hördes det som om ljudet kom längre ifrån. Trots att jag gick förbi Ginas rum. Jag förstod inte. Jag tog och bytte om. Jag satte på mig ett par jogging och ett enkelt linne.
Det tystnade och jag gick ner till tv rummet. Jag tänkte kolla på tv. Klicka runt på kanalerna och se om där var något roligt program.
Jag gick igenom köket och precis när jag tog ett steg in till tv rummet så såg jag henne. Gina! Hon låg i soffan med John över sig. Helt nakna och de ja, gjorde det helt enkelt förklarat. De såg inte mig. John blundade och klämde överallt medans Gina höll om en kudde med munnen öppen. Hon nästan skrek och jag sprang. Jag sprang till köket. Jag tänkte ta min jacka och gå någonstans. Kanske ta kameran och gå en fotorunda. mög! Jag trampade på trösklen och var på väg att ramla. Jag tog tag i det närmsta som fanns. jag tog tag i bänken. Där log en tidning och på den stod där ett glas. Tidningen gled längs med bänkens kant och trillade. Glaset föll till golvet och ett högt ljud hördes i hela huset.
- What the fuck??!! jag hörde hur Gina skrek det högsta hon kunde. Jag sprang mot ytterdörren. Gina hann före.
- STOP! where are you going ? frågade hon mig när hon stannat framför mig. Hon hade inte tagit något att skymma med så jag tog handen för ögonen.
- you didn't notice me! I didn't know what to do! I just ran but the glas fell down and ... , gina avbröt mig.
- Okey!just stop! Just don't tell mum! sa gina oroligt.
- Gina ! You'r only 13 years old!! 13 !! skrek jag nu.
- i'm sorry! sa john som steg fram bakom mig. Jag ville inte kolla men antagligen hade han tagit en filt runt om sig.
När vi stod helt tysta, hörde vi ett ljud. Vi alla stod och kolla på varandra. Någon tog tag om dörrhandtaget på ytterdörren och vi alla stod helt stela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0