Kapitel 5 - On the beach

.:Alice:.
Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när
hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!
Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.
Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.
Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag
upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av
den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat
för oss om dagarna.
Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.
Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.
Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon
kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.
- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.
- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.
Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos
John.
Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.
.:Louis:.
Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.
Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.
Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.
- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.
- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.
- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.
Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..
Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om
varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.
Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man
honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.
Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små
ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.
Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.
Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när
hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!
Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.
Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.
Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag
upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av
den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat
för oss om dagarna.
Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.
Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.
Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon
kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.
- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.
- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.
Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos
John.
Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.
Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.
Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.
Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.
- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.
- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.
- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.
Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..
Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om
varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.
Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man
honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.
Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små
ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.
Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0