justanewstory

Hoppas ni gillar det !!

---

---

En liten skojj bild. Kommentera om ni fattar ;)

Nu känner jag att jag måste sätta lite press ;) haha

Louis:.

- Should we go to the zoo ? frågade jag

- Yes of course! I would like to see your family! sa Alice och skrattade till

- Thanks for that

- Just kidding! I don't think the zoo has pandas ...

- Well, they are cute så that is fine by me

- That is the point Louis

Vi gick ner till zoo medans vi snackade om nästan allt. Hon frågade om vår turné och de slutade med att jag sa att jag kunde försöka få fram en biljett till henne. Hon undrade om jag verkligen kunde göra det och, det är ju faktiskt jag.

Vi gick på zoo i fyra timmar. Kollade på de flesta djuren som fanns. Här var inte så mycket folk och hela zoo:t var stort så ibland när vi kom till en inhägnad var det bara hon och jag. Igen annan i synhåll. Vi hade roligt. Det hade vi. Jag kände direkt hur jag ville något mer. Hur jag ville ta tag om hennes hand och aldrig släppa.

Hon kan ju inte se mig som bara en vän. eller ?

Vi kom fram till aporna och jag kollade runt mig. Inget folk. Helt dött. Vi skrattade något hysteriskt när två apor satt och slog varandra på rumporna. Den ena stod och vände rumpan till den andra och den slog. Sen vände sig den andra och då var det dags för den ena att slå. Såg så kul ut. När vi skulle gå därifrån tog jag tag om hennes hand och drog henne under min arm. Hon gick med sin ena sida mot min och jag kände hur det pirrade lite i kroppen. Hon släppte min hand och drog armen bakom ryggen på mig. Hon höll mig om höften och jag höll min hand lite avslappnat över hennes axel. Vi gick och puttade till varrandra lite då och då.

Alice:.

Den där härliga känslan. När allt är som man vill. När världen ska pinna på precis som den  gör bara det att min tid stannar. Att jag får hålla kvar om det ögonblicket lite till.

Vi kom till den lilla marknaden i zoo:t där man kunde köpa mat, glass, gosedjur, solglasögon och lite annat. Louis instämde över att få köpa en rosa apa med långa armar till att hänga runt min hals. Han betalade och när han hängde den runt halsen var det precis som det där jag pratade innan om. Allt stannade för mig. Han hade armarna runt min hals och hans mun var så nära min. Mitt i folkmassan stod vi och han kollade rakt in i mina ögon. Är det nu det är dags ? Är det bara ett falskt alarm ?

Då tryckte världen på "play" igen och vi hörde ljudet av kameror runt oss. Fotografer stod och siktade sina stora kameror mot oss och flera 100-tals klick hördes. Han tog ett stadigt tag om min hand och han drog med mig till andra sidan av folkmassan. Vi följde en guide pil upp till ett berg. Där var inga människor. Inga fotografer. Där gick en tjej lite längre ner på stigen som ville ha autograf och jag stod och kollade på Louis när han pratade med henne och jag klickade ett kort på henne och Louis tillsammans. Efter det var det bara han och jag.

Vi satte oss ner i gräset och jag drog av ett strå som jag pillade med medans vi pratade.

- This is one of my favorite places. There are like never people around here and you can just open your mind and think about everything.

- It's beautiful here! Really amazing!sa jag häpnat. Rosa, rött, oranget, gult och grönt. Det var färgerna man kunde se. Och blått förstås! Det var så friskt. Öppet. Alltihopa!

Han ställde sig upp. Drog upp mig och vi stod där och kollade. Louis gick bakom mig och tog en blomma som redan var avbröten från sin stjälk. En gul blomma med rosa små sträck i mitten. Han satt den i mitt hår och ställde sig bakom mig. Hans armar omfamnade mig och han vilade sitt huvud på min axel. Jag vände mig om och han tog tag om mitt huvud. Jag hann inte tänka mer. Allt slöts ihop och vi kysstes. Mjukt och försiktigt tog vi över världen. 4 långa sekunder av värme, kärlek, glädjen och längtan. Världen försvann och jag stod helt förlamat på stället. Louis läppar var så varma och blev allt ljust. Ögonen öppnades och Louis kramade mig hårt. Jag log för mig själv. Detta är inte sant! Det är inte sant! Jo det är det Alice! ...

Han kysste mig lätt på halsen när han vilade huvudet ännu en gång på min axel. Jag höll om hans rygg. Jag slog ihop mina händer. Nästan knöt fingrarna i varrandra och lät armarna hänga bakom hans rygg. Han höll om min midja och vi stod där. Bara stod helt stilla. Detta är sant Alice.

- Should we go to the zoo ? frågade jag

- Yes of course! I would like to see your family! sa Alice och skrattade till

- Thanks for that

- Just kidding! I don't think the zoo has pandas ...

- Well, they are cute så that is fine by me

- That is the point Louis

Vi gick ner till zoo medans vi snackade om nästan allt. Hon frågade om vår turné och de slutade med att jag sa att jag kunde försöka få fram en biljett till henne. Hon undrade om jag verkligen kunde göra det och, det är ju faktiskt jag.

Vi gick på zoo i fyra timmar. Kollade på de flesta djuren som fanns. Här var inte så mycket folk och hela zoo:t var stort så ibland när vi kom till en inhägnad var det bara hon och jag. Igen annan i synhåll. Vi hade roligt. Det hade vi. Jag kände direkt hur jag ville något mer. Hur jag ville ta tag om hennes hand och aldrig släppa.

Hon kan ju inte se mig som bara en vän. eller ?

Vi kom fram till aporna och jag kollade runt mig. Inget folk. Helt dött. Vi skrattade något hysteriskt när två apor satt och slog varandra på rumporna. Den ena stod och vände rumpan till den andra och den slog. Sen vände sig den andra och då var det dags för den ena att slå. Såg så kul ut. När vi skulle gå därifrån tog jag tag om hennes hand och drog henne under min arm. Hon gick med sin ena sida mot min och jag kände hur det pirrade lite i kroppen. Hon släppte min hand och drog armen bakom ryggen på mig. Hon höll mig om höften och jag höll min hand lite avslappnat över hennes axel. Vi gick och puttade till varrandra lite då och då.

Den där härliga känslan. När allt är som man vill. När världen ska pinna på precis som den  gör bara det att min tid stannar. Att jag får hålla kvar om det ögonblicket lite till.

Vi kom till den lilla marknaden i zoo:t där man kunde köpa mat, glass, gosedjur, solglasögon och lite annat. Louis instämde över att få köpa en rosa apa med långa armar till att hänga runt min hals. Han betalade och när han hängde den runt halsen var det precis som det där jag pratade innan om. Allt stannade för mig. Han hade armarna runt min hals och hans mun var så nära min. Mitt i folkmassan stod vi och han kollade rakt in i mina ögon. Är det nu det är dags ? Är det bara ett falskt alarm ?

Då tryckte världen på "play" igen och vi hörde ljudet av kameror runt oss. Fotografer stod och siktade sina stora kameror mot oss och flera 100-tals klick hördes. Han tog ett stadigt tag om min hand och han drog med mig till andra sidan av folkmassan. Vi följde en guide pil upp till ett berg. Där var inga människor. Inga fotografer. Där gick en tjej lite längre ner på stigen som ville ha autograf och jag stod och kollade på Louis när han pratade med henne och jag klickade ett kort på henne och Louis tillsammans. Efter det var det bara han och jag.

Vi satte oss ner i gräset och jag drog av ett strå som jag pillade med medans vi pratade.

- This is one of my favorite places. There are like never people around here and you can just open your mind and think about everything.

- It's beautiful here! Really amazing!sa jag häpnat. Rosa, rött, oranget, gult och grönt. Det var färgerna man kunde se. Och blått förstås! Det var så friskt. Öppet. Alltihopa!

Han ställde sig upp. Drog upp mig och vi stod där och kollade. Louis gick bakom mig och tog en blomma som redan var avbröten från sin stjälk. En gul blomma med rosa små sträck i mitten. Han satt den i mitt hår och ställde sig bakom mig. Hans armar omfamnade mig och han vilade sitt huvud på min axel. Jag vände mig om och han tog tag om mitt huvud. Jag hann inte tänka mer. Allt slöts ihop och vi kysstes. Mjukt och försiktigt tog vi över världen. 4 långa sekunder av värme, kärlek, glädjen och längtan. Världen försvann och jag stod helt förlamat på stället. Louis läppar var så varma och blev allt ljust. Ögonen öppnades och Louis kramade mig hårt. Jag log för mig själv. Detta är inte sant! Det är inte sant! Jo det är det Alice! ...

Han kysste mig lätt på halsen när han vilade huvudet ännu en gång på min axel. Jag höll om hans rygg. Jag slog ihop mina händer. Nästan knöt fingrarna i varrandra och lät armarna hänga bakom hans rygg. Han höll om min midja och vi stod där. Bara stod helt stilla. Detta är sant Alice.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

*Hello there! did you sleep well ? Today is my day off. Maybe want to meet me at "Cherrie's café ? Hugs to you too*

Alice:.

Svaret gjorde mig häpen. Jag satt helt tyst och stirrade på texten. Träffa mig ? seriöst?

Vadå ska man svara nej eller ? Han hade inte behövt fråga. Jag kommer no matter what!

Jag springer nerför trappan iklädd i bara nattlinne.

- Hey mum! How are you today? everything alright? How is Gina?

- Oh hold on there girl! why are you that happy today ? mamma kollade på mig med en annorlunda blick. Jag kollade tillbaka på henne med ett flin.

- Well i have met Louis, like 3 times and now he asked me if i wanted to hang out with him today!! jag skrek dem tre sista orden. Jag trippade och hoppade på platsen. Överspelt över tanken.

- We are going to see grandmother at the hospital today, sa mamma lite sorgset.

- Okey, hope you and dad has a good time over there, jag sprang upp igen ned en skål med flingor som jag snabbt öste fram under samtalet. Mitt i trappan hörde jag

- Well you are going with us.

Jag stannade till.

- No i won't!!

Louis:.

Jag skickade smset för en timme sedan en jag har inte fått något svar. Varken ja, nej, tid eller något. Inget.

Jag skickade ett till *ok?* fast efter att ha väntat i en halvtimme har inget svar kommit.

Jag gjorde mig iordning och tog mina röda byxor. Jag tog min typiska svart och vit randiga tröja. Jag gick in i badrummet och mötte Harry som stod vid speglen med en handduk virad runt höfterna. Han kollade på mig men fortsatte sedan att kamma håret.

- What are you going to do today? frågade Harry medans blicken fortfarane var fast vid speglen.

- I asked Alice if she wanted to meet me att the café but she hasn't answered yet.

- That sucks.

- I think she will answer soon, or i hope that.

- Oooh i see what you are thinking over there. Harry puffade till mig i sidan och kollade på mig med blinkande ögonen.

- Stop it. Noo , okey fine, maybe, yeh alright ....

Harry kollade på mig och jag log mot golvet. Golvet svarade inte mig. Koonstigt ... Jag hörde en vibrationsignal och sprang till mobilen.

*I where to happy that I forgot to answer you ;) is 3 a'clock okey for you? *

*Yeh, that's fine for me. Meet you soon! Bye for now*

Jag gick med ett leende mot Zayn som redan fått höra nyheten från Harrys glappiga mun. Harry stannade mig och frågade mig.

- Well yeah. Killarna log mot mig och jag sprang upp och gjorde iordning håret lite. Liam och Niall gick och pratade med några vakter om att jag skulle iväg och när det var 15 minuter kvar tills klockan skulle slå tre, så gick jag ut genom ytterdörren.

Alice:.

Jag lyssnade inte på mamma. Hon fick inte ta min energi och jag SKA träffa Louis. Så är det.

Hon hade ändå gett sig efter några minuter. Jag tog min skinnjacka och sprang ut genom dörren. Jag gick i god tid så att jag slapp springa och kom fram flåsande till Louis. Till min häpnad var caféet stängt och jag kollade omkring mig. Jag satte händerna på glasrutan intill caféet och kollade in. Alla stolar var uppe och Louis hand rörde nu min axel. Louis ?

Jepp där stod han. Han log så otroligt gulligt där han stod och jag kunde hejda mig från att fnissa till lite.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

*Hello there! did you sleep well ? Today is my day off. Maybe want to meet me at "Cherrie's café ? Hugs to you too*

Svaret gjorde mig häpen. Jag satt helt tyst och stirrade på texten. Träffa mig ? seriöst?

Vadå ska man svara nej eller ? Han hade inte behövt fråga. Jag kommer no matter what!

Jag springer nerför trappan iklädd i bara nattlinne.

- Hey mum! How are you today? everything alright? How is Gina?

- Oh hold on there girl! why are you that happy today ? mamma kollade på mig med en annorlunda blick. Jag kollade tillbaka på henne med ett flin.

- Well i have met Louis, like 3 times and now he asked me if i wanted to hang out with him today!! jag skrek dem tre sista orden. Jag trippade och hoppade på platsen. Överspelt över tanken.

- We are going to see grandmother at the hospital today, sa mamma lite sorgset.

- Okey, hope you and dad has a good time over there, jag sprang upp igen ned en skål med flingor som jag snabbt öste fram under samtalet. Mitt i trappan hörde jag

- Well you are going with us.

Jag stannade till.

- No i won't!!

Jag skickade smset för en timme sedan en jag har inte fått något svar. Varken ja, nej, tid eller något. Inget.

Jag skickade ett till *ok?* fast efter att ha väntat i en halvtimme har inget svar kommit.

Jag gjorde mig iordning och tog mina röda byxor. Jag tog min typiska svart och vit randiga tröja. Jag gick in i badrummet och mötte Harry som stod vid speglen med en handduk virad runt höfterna. Han kollade på mig men fortsatte sedan att kamma håret.

- What are you going to do today? frågade Harry medans blicken fortfarane var fast vid speglen.

- I asked Alice if she wanted to meet me att the café but she hasn't answered yet.

- That sucks.

- I think she will answer soon, or i hope that.

- Oooh i see what you are thinking over there. Harry puffade till mig i sidan och kollade på mig med blinkande ögonen.

- Stop it. Noo , okey fine, maybe, yeh alright ....

Harry kollade på mig och jag log mot golvet. Golvet svarade inte mig. Koonstigt ... Jag hörde en vibrationsignal och sprang till mobilen.

*I where to happy that I forgot to answer you ;) is 3 a'clock okey for you? *

*Yeh, that's fine for me. Meet you soon! Bye for now*

Jag gick med ett leende mot Zayn som redan fått höra nyheten från Harrys glappiga mun. Harry stannade mig och frågade mig.

- Well yeah. Killarna log mot mig och jag sprang upp och gjorde iordning håret lite. Liam och Niall gick och pratade med några vakter om att jag skulle iväg och när det var 15 minuter kvar tills klockan skulle slå tre, så gick jag ut genom ytterdörren.

Jag lyssnade inte på mamma. Hon fick inte ta min energi och jag SKA träffa Louis. Så är det.

Hon hade ändå gett sig efter några minuter. Jag tog min skinnjacka och sprang ut genom dörren. Jag gick i god tid så att jag slapp springa och kom fram flåsande till Louis. Till min häpnad var caféet stängt och jag kollade omkring mig. Jag satte händerna på glasrutan intill caféet och kollade in. Alla stolar var uppe och Louis hand rörde nu min axel. Louis ?

Jepp där stod han. Han log så otroligt gulligt där han stod och jag kunde hejda mig från att fnissa till lite.

Alice:.

Där stog jag, med ett stort leende på läpparna trots att jag stod nere i en hamn, i mörkret och helt ensam.

Jag stirrade på papperslappen som fladdrade med vinden. "Don't let go" tänkte jag för mig själv. Om denna pappersbit skulle försvinna, då skulle mitt liv sluta på fläcken. Faktum är att det är något Louis själv skrivit, till Mig !

Jag stod kvar i säkert 5 minuter innan jag kom på ideen att spara numret på mobilen. Jag höll hårt om lappen medans jag plockade fram mobilen. Jag knappade snabbt men noga in telefon numret och började gå sakta hemåt. När jag kom hem var det bara lampan i hallen som var tänd. Där lyste en lampa på ovanvåningen också och skenet gjorde en skugga på väggen innanför dörren.

Jag gick in i köket och tände lampan där. Jag tog mig en macka och gick sedan upp till mitt rum. Jag satt och stirrade i telenonkatalogen i mobilen och log för mig själv. Ska jag skriva nu? eller ska jag vänta tills iimorgon? jag väntar tills imorgon ...

Louis:.

Jag var spänd på om hon skulle ringa eller inte. Om hon kanske slarvat bort lappen och nu kanske vi aldrig mer träffas?

Hon var mer än en tjej man träffat ett par gånger, den ledsna tjejen i hamnen eller tjejen som skrattade något hysteriskt till mina historier. Eller den dära tjejen i hallen på radiostationen.

Där var något med henne. Jag fick tänka efter innan jag pratade så att jag inte skulle börja flirta för mycket med henne. Hon är söt. Det är hon verkligen.

När jag kom hem satt killarna i soffan. Tätt satt dem med säkert 7 filtar. Det var lite kyligt ikväll, det var det.

De kollade på en film och de fortsatte stirra in i tv:n tills jag satt mig i soffan i ett litet hörn. Då hörde man knappt ljudet från tv:n mer.

- What have you done tonight Louis ? frågade Harry lite sexigt

- Did she cry ? frågade Niall samtidigt som Harry

- And did you guys hug?

Liams fråga stämde ju. Vi kramades ju. Värmen från hennes kropp var svår att glömma. Ändå satt hon i bara tunn jacka, linne och shorts. Nialls fråga svarade jag först på, sedan berättade jag nästan allt. Inte historian om hennes syster eller dem andra sakerna som jag hellre ville hålla som en hemlighet. Dem var endast till för mig och hon. Något speciellt.

Jag kollade min mobil gång på gång. Jag hade slagit på ljudet och vid minsta ljud klickade jag upp låsskärmen. När jag gick och la mig i sängen så hade det fortfarande inte kommit. Man kände den där känslan av att " jag kan inte sova, tänk så smsar hon och så hör jag inte ?". Det gick inte att sova helt enkelt ...

När klockan slog två så hörde man hur tv:n stängdes av. Alla lampor släcktes och massvis med "Good night" hördes innan dörrarna slogs igen och jag somnade.

Alice:.

Annorlunda att man vaknade klockan 7.35 idag. Inte alls.

Min första reaktion var att äntligen få skicka ett sms till Louis. Besviken som man blev när man insåg att det var helg, klockan var inte ens åtta och man hade enormt ont i huvudet.

klockan nio räckte det. Han fick vakna av det eller inte. Jag skickar det nu. Orkar inte vänta längre.

" Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice"

Där stog jag, med ett stort leende på läpparna trots att jag stod nere i en hamn, i mörkret och helt ensam.

Jag stirrade på papperslappen som fladdrade med vinden. "Don't let go" tänkte jag för mig själv. Om denna pappersbit skulle försvinna, då skulle mitt liv sluta på fläcken. Faktum är att det är något Louis själv skrivit, till Mig !

Jag stod kvar i säkert 5 minuter innan jag kom på ideen att spara numret på mobilen. Jag höll hårt om lappen medans jag plockade fram mobilen. Jag knappade snabbt men noga in telefon numret och började gå sakta hemåt. När jag kom hem var det bara lampan i hallen som var tänd. Där lyste en lampa på ovanvåningen också och skenet gjorde en skugga på väggen innanför dörren.

Jag gick in i köket och tände lampan där. Jag tog mig en macka och gick sedan upp till mitt rum. Jag satt och stirrade i telenonkatalogen i mobilen och log för mig själv. Ska jag skriva nu? eller ska jag vänta tills iimorgon? jag väntar tills imorgon ...

Jag var spänd på om hon skulle ringa eller inte. Om hon kanske slarvat bort lappen och nu kanske vi aldrig mer träffas?

Hon var mer än en tjej man träffat ett par gånger, den ledsna tjejen i hamnen eller tjejen som skrattade något hysteriskt till mina historier. Eller den dära tjejen i hallen på radiostationen.

Där var något med henne. Jag fick tänka efter innan jag pratade så att jag inte skulle börja flirta för mycket med henne. Hon är söt. Det är hon verkligen.

När jag kom hem satt killarna i soffan. Tätt satt dem med säkert 7 filtar. Det var lite kyligt ikväll, det var det.

De kollade på en film och de fortsatte stirra in i tv:n tills jag satt mig i soffan i ett litet hörn. Då hörde man knappt ljudet från tv:n mer.

- What have you done tonight Louis ? frågade Harry lite sexigt

- Did she cry ? frågade Niall samtidigt som Harry

- And did you guys hug?

Liams fråga stämde ju. Vi kramades ju. Värmen från hennes kropp var svår att glömma. Ändå satt hon i bara tunn jacka, linne och shorts. Nialls fråga svarade jag först på, sedan berättade jag nästan allt. Inte historian om hennes syster eller dem andra sakerna som jag hellre ville hålla som en hemlighet. Dem var endast till för mig och hon. Något speciellt.

Jag kollade min mobil gång på gång. Jag hade slagit på ljudet och vid minsta ljud klickade jag upp låsskärmen. När jag gick och la mig i sängen så hade det fortfarande inte kommit. Man kände den där känslan av att " jag kan inte sova, tänk så smsar hon och så hör jag inte ?". Det gick inte att sova helt enkelt ...

När klockan slog två så hörde man hur tv:n stängdes av. Alla lampor släcktes och massvis med "Good night" hördes innan dörrarna slogs igen och jag somnade.

Annorlunda att man vaknade klockan 7.35 idag. Inte alls.

Min första reaktion var att äntligen få skicka ett sms till Louis. Besviken som man blev när man insåg att det var helg, klockan var inte ens åtta och man hade enormt ont i huvudet.

klockan nio räckte det. Han fick vakna av det eller inte. Jag skickar det nu. Orkar inte vänta längre.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

Louis:.

Kvällen närmade oss och vi bestämde oss för att ta en sista promenad tillsammans innan vi gick och la oss. Det var rättså skönt väder och det hade precis börjat mörkna.

Vi gick som vanligt medans Zayn tände en cigarett. Han försökte sluta men man såg att det var jätte svårt för honom. Han röker inte lika mycket längre iallafall och det är ju en bra sak.

Niall tog och drog koftan runt sig och stoppade händerna i fickorna medans Harry gick och puttade lite busigt på Liam som bara blev mer irriterad för varje gång.

Jag skrattade till och vi örjade prata om den kommande turnén. Jag såg en mörk skugga lite längre bort. En siluett av en tjej som satt vid kanten i hamnen.

Harry kollade på mig och detsamma gjorde Liam. Jag började gå mot henne och killarna gick tillbaka mot huset.

- Heey

Hon vände sig sakta om efter att hon ryckt till lite av ljudet.

- Oh! It's you! sa hon medans hon snabbt tog armen på koftan och torkade bort tårarna. Jag satte mig på huk ungefär en meter ifrån henne.

- Why are you crying ? frågade jag oroligt. Jag är med i One direction och har många fans. Jag är en kändis, ja. Men det betyder inte att man slutar bry sig om andra människor. Kändis eller inte. Hon satt där ensam och jag fick en reflex av att gå fram och se så att allt var okej.

- Nothing you wanna know, svarade tjejen som hade håret hängande för ansiktet. Jag kände igen rösten.

- Well, I did ask so I will blame my self if it's not a good story, sa jag lite osäkert samtidigt som jag menade det på skoj.

Hon vände ansiktet mot mig och jag kände igen ansiktet lika väl som rösten. Det var Alice.

- I just found my sister here, she was bleeding and it was all my fault.

- Oh ...., jag satte mig lite närmare och kollade ledsamt. Jag fattade själv att det inte var hon som hade slagit henne.

- I just , never mind.

Jag kollade på henne i några sekunder och sedan kollade jag ut över horisonten.

- you know, this is one of my favorite places, I once got to meet a girl from the city Amsterdam, she was my first friend that was a girl, sa jag och hon kollade häpnat på mig.

- Me too! sa hon högt och rättade till sig. Hon vände sig mer mot mig och vi började prata om det. Vi hade känt samma tjej när vi var små. Rättså annorlunda!

Alice:.

Vi satt där och pratade. Konstigaste saken i världen. Att prata med Louis bara sådär. I början var det svårt att komma på något att säga. Jag var själv väldigt ledsen över min lilla syster och tänkte inte på något annat. Men, han började prata om den tjejen från Holland. Hon som bodde i huvudstaden Amsterdam. Samma tjej som jag kände. Då försvann allt. Han kändes som en av mina vaniga vänner. Okej, inte vanliga men nästan. När man kom tillbaka till verkligheten så insåg man att man hade suttit i två timmar och bara snackat med honom. Fram och tillbaka. Han berättade om när han var liten. Då han en gång klippte av en blomma i trädgården med en pappers sax, sa att det var den finaste blomman i trädgården och gav blomman till sin mamma. Sen hade hans pappa blivit rasande då han trodde att någon gått in och klippt av hans fina blommor. Louis mamma fick gömma blomman och nästa dag hade Louis försökt limma tillbaka blomman på stjälken.

Jag skrattade något hysteriskt till alla hans historier och jag kände hur jag aldrig ville att det skulle sluta. Fast mörkret gjorde att man knappt såg något och det var dags att gå hem. Louis satt nu precis intill mig och han hjälpte mig upp när det var dags att gå. Han kramade mig och jag såg på hans ansikte med ett riktigt stort leende. Han gav en lapp till mig. Något ihop knycklat men det gick att läsa. Han lämnade mig i mörkret bredvid den stängda fisk resturangen och jag kollade på pappret ännu en gång för att säkra min syn. Där stod ett telefon nummer!

Kvällen närmade oss och vi bestämde oss för att ta en sista promenad tillsammans innan vi gick och la oss. Det var rättså skönt väder och det hade precis börjat mörkna.

Vi gick som vanligt medans Zayn tände en cigarett. Han försökte sluta men man såg att det var jätte svårt för honom. Han röker inte lika mycket längre iallafall och det är ju en bra sak.

Niall tog och drog koftan runt sig och stoppade händerna i fickorna medans Harry gick och puttade lite busigt på Liam som bara blev mer irriterad för varje gång.

Jag skrattade till och vi örjade prata om den kommande turnén. Jag såg en mörk skugga lite längre bort. En siluett av en tjej som satt vid kanten i hamnen.

Harry kollade på mig och detsamma gjorde Liam. Jag började gå mot henne och killarna gick tillbaka mot huset.

- Heey

Hon vände sig sakta om efter att hon ryckt till lite av ljudet.

- Oh! It's you! sa hon medans hon snabbt tog armen på koftan och torkade bort tårarna. Jag satte mig på huk ungefär en meter ifrån henne.

- Why are you crying ? frågade jag oroligt. Jag är med i One direction och har många fans. Jag är en kändis, ja. Men det betyder inte att man slutar bry sig om andra människor. Kändis eller inte. Hon satt där ensam och jag fick en reflex av att gå fram och se så att allt var okej.

- Nothing you wanna know, svarade tjejen som hade håret hängande för ansiktet. Jag kände igen rösten.

- Well, I did ask so I will blame my self if it's not a good story, sa jag lite osäkert samtidigt som jag menade det på skoj.

Hon vände ansiktet mot mig och jag kände igen ansiktet lika väl som rösten. Det var Alice.

- I just found my sister here, she was bleeding and it was all my fault.

- Oh ...., jag satte mig lite närmare och kollade ledsamt. Jag fattade själv att det inte var hon som hade slagit henne.

- I just , never mind.

Jag kollade på henne i några sekunder och sedan kollade jag ut över horisonten.

- you know, this is one of my favorite places, I once got to meet a girl from the city Amsterdam, she was my first friend that was a girl, sa jag och hon kollade häpnat på mig.

- Me too! sa hon högt och rättade till sig. Hon vände sig mer mot mig och vi började prata om det. Vi hade känt samma tjej när vi var små. Rättså annorlunda!

Vi satt där och pratade. Konstigaste saken i världen. Att prata med Louis bara sådär. I början var det svårt att komma på något att säga. Jag var själv väldigt ledsen över min lilla syster och tänkte inte på något annat. Men, han började prata om den tjejen från Holland. Hon som bodde i huvudstaden Amsterdam. Samma tjej som jag kände. Då försvann allt. Han kändes som en av mina vaniga vänner. Okej, inte vanliga men nästan. När man kom tillbaka till verkligheten så insåg man att man hade suttit i två timmar och bara snackat med honom. Fram och tillbaka. Han berättade om när han var liten. Då han en gång klippte av en blomma i trädgården med en pappers sax, sa att det var den finaste blomman i trädgården och gav blomman till sin mamma. Sen hade hans pappa blivit rasande då han trodde att någon gått in och klippt av hans fina blommor. Louis mamma fick gömma blomman och nästa dag hade Louis försökt limma tillbaka blomman på stjälken.

Jag skrattade något hysteriskt till alla hans historier och jag kände hur jag aldrig ville att det skulle sluta. Fast mörkret gjorde att man knappt såg något och det var dags att gå hem. Louis satt nu precis intill mig och han hjälpte mig upp när det var dags att gå. Han kramade mig och jag såg på hans ansikte med ett riktigt stort leende. Han gav en lapp till mig. Något ihop knycklat men det gick att läsa. Han lämnade mig i mörkret bredvid den stängda fisk resturangen och jag kollade på pappret ännu en gång för att säkra min syn. Där stod ett telefon nummer!

Ville bara  säga att desto fler kommentarer jag får, desto fler inlägg per vecka blir det ;) så kommentera på om du vill ha flera kapitel ^^

Vet ej hur många som gillar eller inte gillar den ... nej förresten, jag är bara intresserad av dem som gillar den ;) HAHA xD

Louis:.

Niall vaknade till av skrattet från oss killar. Harry hade lyft lite på Niall's byxa och hade lagt en stor hög med grädde innanför byxorna. Utanför kalsongerna hoppas jag ... Niall skrek och satt sig hastigt upp. Gräddet i ansiktet åkte nerför kinderna och han drog skålen från Harry. Han tog skeden full med grädde mot Liam om skrek som en barnunge.

- Niall! Don't do this! You seems to be a good guy and good guys don't do stuff like that!Liam sprang ett par steg bakåt och Niall bytte riktning med skeden i handen.

Han tog en klick av grädden och åt och sedan kastade han det andra mot Harry. Harry duckade och skeden åkte rakt in i väggen med en mycket liten smäll.

Niall skrattade till och Zayn pekade mot skeden. Liam kom med handen full av grädde och smetade in i Zayn's hår.

Glöm att vi skulle torka upp allt. Iallafall inte jag ...

Alice:.

Jag skyndade mig hem med Gina. Hon grät något hysteriskt och jag kunde hejda tåren som föll nerför min kind. Jag försökte att dölja det men när den där tåren hade träffat marken kom fler och fler. Jag sprang hem med Ginas hand i min och när vi kom innanför dörren kom mamma och pappa rusande.

De kramade om oss båda två och frågade vad som hade hänt.

Gina försökte att andas som vanligt medans hon stammade fram vad som hade hänt.

Jag kände att det var lite utav mitt fel. Om jag inte hade blivit ihop med Freddy så hade detta inte hänt!Han var inte en sådan mäniska innan. Jag svär. Han var så snäll och brydde sig om allt och alla. För mycket t.o.m.

Han hade börjat följa mig överallt, ringa mig 3 minuter efter att vi senast träffades för att se så inget hade hänt mig, smsade min mamma och frågade vilket humör jag var på och om mamma sa att jag var på bra humör så kom han och knackade på min dörr ca 10 minuter efter. Därför gjorde jag slut, det var då han blev ett monster.

När mamma och pappa tog hand om Gina, tog jag och gick ner till hamnen igen. Jag var ändå en rättså stark person, oftast inte så jätte rädd för saker. Absolut inte mörker. Jag tycker mer att det är ett svepande täcke som döljer tårarna som man inte vill visa någon. Hamnen har alltid varit mitt ställe. En gång kom där en tjej från Holland som jag blev jätte bra kompis med. Hon berättade för mig att hon hade det tufft hemma och vi gjorde som små, en plan över att rymma tillsammans.

En annan gång var det en fiske gubbe som erbjöd mig en liten fiske tur bara några meter från hamnen och jag sa ja. Jag fångade en liten fisk som jag fick behålla.

Jag satt mig ner på kanten. Ungefär 40 meter ifrån där jag precis satt med Gina i knät. Jag grät och mina tårar blandades med havs vattnet. Jag hörde stegen bakom mig. Det var flera som gick bakom mig men jag stirrade på de små vågorna som slog till i kanten. De flesta stegen försvann, utom ett. Ljudet kom närmare och närmare och jag kände hur jag spände mina armar och hur mina händer kramade hårt om kanten gjord av sten.

- Heey, sa killen som stod bakom mig. Jag spände fortfarande mig och jag vände mig om sakta.

Niall vaknade till av skrattet från oss killar. Harry hade lyft lite på Niall's byxa och hade lagt en stor hög med grädde innanför byxorna. Utanför kalsongerna hoppas jag ... Niall skrek och satt sig hastigt upp. Gräddet i ansiktet åkte nerför kinderna och han drog skålen från Harry. Han tog skeden full med grädde mot Liam om skrek som en barnunge.

- Niall! Don't do this! You seems to be a good guy and good guys don't do stuff like that!Liam sprang ett par steg bakåt och Niall bytte riktning med skeden i handen.

Han tog en klick av grädden och åt och sedan kastade han det andra mot Harry. Harry duckade och skeden åkte rakt in i väggen med en mycket liten smäll.

Niall skrattade till och Zayn pekade mot skeden. Liam kom med handen full av grädde och smetade in i Zayn's hår.

Glöm att vi skulle torka upp allt. Iallafall inte jag ...

Jag skyndade mig hem med Gina. Hon grät något hysteriskt och jag kunde hejda tåren som föll nerför min kind. Jag försökte att dölja det men när den där tåren hade träffat marken kom fler och fler. Jag sprang hem med Ginas hand i min och när vi kom innanför dörren kom mamma och pappa rusande.

De kramade om oss båda två och frågade vad som hade hänt.

Gina försökte att andas som vanligt medans hon stammade fram vad som hade hänt.

Jag kände att det var lite utav mitt fel. Om jag inte hade blivit ihop med Freddy så hade detta inte hänt!Han var inte en sådan mäniska innan. Jag svär. Han var så snäll och brydde sig om allt och alla. För mycket t.o.m.

Han hade börjat följa mig överallt, ringa mig 3 minuter efter att vi senast träffades för att se så inget hade hänt mig, smsade min mamma och frågade vilket humör jag var på och om mamma sa att jag var på bra humör så kom han och knackade på min dörr ca 10 minuter efter. Därför gjorde jag slut, det var då han blev ett monster.

När mamma och pappa tog hand om Gina, tog jag och gick ner till hamnen igen. Jag var ändå en rättså stark person, oftast inte så jätte rädd för saker. Absolut inte mörker. Jag tycker mer att det är ett svepande täcke som döljer tårarna som man inte vill visa någon. Hamnen har alltid varit mitt ställe. En gång kom där en tjej från Holland som jag blev jätte bra kompis med. Hon berättade för mig att hon hade det tufft hemma och vi gjorde som små, en plan över att rymma tillsammans.

En annan gång var det en fiske gubbe som erbjöd mig en liten fiske tur bara några meter från hamnen och jag sa ja. Jag fångade en liten fisk som jag fick behålla.

Jag satt mig ner på kanten. Ungefär 40 meter ifrån där jag precis satt med Gina i knät. Jag grät och mina tårar blandades med havs vattnet. Jag hörde stegen bakom mig. Det var flera som gick bakom mig men jag stirrade på de små vågorna som slog till i kanten. De flesta stegen försvann, utom ett. Ljudet kom närmare och närmare och jag kände hur jag spände mina armar och hur mina händer kramade hårt om kanten gjord av sten.

- Heey, sa killen som stod bakom mig. Jag spände fortfarande mig och jag vände mig om sakta.