justanewstory -

Kapitel 11 - Is this the time ?

Louis:.

- Should we go to the zoo ? frågade jag

- Yes of course! I would like to see your family! sa Alice och skrattade till

- Thanks for that

- Just kidding! I don't think the zoo has pandas ...

- Well, they are cute så that is fine by me

- That is the point Louis

Vi gick ner till zoo medans vi snackade om nästan allt. Hon frågade om vår turné och de slutade med att jag sa att jag kunde försöka få fram en biljett till henne. Hon undrade om jag verkligen kunde göra det och, det är ju faktiskt jag.

Vi gick på zoo i fyra timmar. Kollade på de flesta djuren som fanns. Här var inte så mycket folk och hela zoo:t var stort så ibland när vi kom till en inhägnad var det bara hon och jag. Igen annan i synhåll. Vi hade roligt. Det hade vi. Jag kände direkt hur jag ville något mer. Hur jag ville ta tag om hennes hand och aldrig släppa.

Hon kan ju inte se mig som bara en vän. eller ?

Vi kom fram till aporna och jag kollade runt mig. Inget folk. Helt dött. Vi skrattade något hysteriskt när två apor satt och slog varandra på rumporna. Den ena stod och vände rumpan till den andra och den slog. Sen vände sig den andra och då var det dags för den ena att slå. Såg så kul ut. När vi skulle gå därifrån tog jag tag om hennes hand och drog henne under min arm. Hon gick med sin ena sida mot min och jag kände hur det pirrade lite i kroppen. Hon släppte min hand och drog armen bakom ryggen på mig. Hon höll mig om höften och jag höll min hand lite avslappnat över hennes axel. Vi gick och puttade till varrandra lite då och då.

Alice:.

Den där härliga känslan. När allt är som man vill. När världen ska pinna på precis som den gör bara det att min tid stannar. Att jag får hålla kvar om det ögonblicket lite till.

Vi kom till den lilla marknaden i zoo:t där man kunde köpa mat, glass, gosedjur, solglasögon och lite annat. Louis instämde över att få köpa en rosa apa med långa armar till att hänga runt min hals. Han betalade och när han hängde den runt halsen var det precis som det där jag pratade innan om. Allt stannade för mig. Han hade armarna runt min hals och hans mun var så nära min. Mitt i folkmassan stod vi och han kollade rakt in i mina ögon. Är det nu det är dags ? Är det bara ett falskt alarm ?

Då tryckte världen på "play" igen och vi hörde ljudet av kameror runt oss. Fotografer stod och siktade sina stora kameror mot oss och flera 100-tals klick hördes. Han tog ett stadigt tag om min hand och han drog med mig till andra sidan av folkmassan. Vi följde en guide pil upp till ett berg. Där var inga människor. Inga fotografer. Där gick en tjej lite längre ner på stigen som ville ha autograf och jag stod och kollade på Louis när han pratade med henne och jag klickade ett kort på henne och Louis tillsammans. Efter det var det bara han och jag.

Vi satte oss ner i gräset och jag drog av ett strå som jag pillade med medans vi pratade.

- This is one of my favorite places. There are like never people around here and you can just open your mind and think about everything.

- It's beautiful here! Really amazing!sa jag häpnat. Rosa, rött, oranget, gult och grönt. Det var färgerna man kunde se. Och blått förstås! Det var så friskt. Öppet. Alltihopa!

Han ställde sig upp. Drog upp mig och vi stod där och kollade. Louis gick bakom mig och tog en blomma som redan var avbröten från sin stjälk. En gul blomma med rosa små sträck i mitten. Han satt den i mitt hår och ställde sig bakom mig. Hans armar omfamnade mig och han vilade sitt huvud på min axel. Jag vände mig om och han tog tag om mitt huvud. Jag hann inte tänka mer. Allt slöts ihop och vi kysstes. Mjukt och försiktigt tog vi över världen. 4 långa sekunder av värme, kärlek, glädjen och längtan. Världen försvann och jag stod helt förlamat på stället. Louis läppar var så varma och blev allt ljust. Ögonen öppnades och Louis kramade mig hårt. Jag log för mig själv. Detta är inte sant! Det är inte sant! Jo det är det Alice! ...

Han kysste mig lätt på halsen när han vilade huvudet ännu en gång på min axel. Jag höll om hans rygg. Jag slog ihop mina händer. Nästan knöt fingrarna i varrandra och lät armarna hänga bakom hans rygg. Han höll om min midja och vi stod där. Bara stod helt stilla. Detta är sant Alice.