justanewstory -

Kapitel 9 - A piece of a paper

Alice:.

Där stog jag, med ett stort leende på läpparna trots att jag stod nere i en hamn, i mörkret och helt ensam.

Jag stirrade på papperslappen som fladdrade med vinden. "Don't let go" tänkte jag för mig själv. Om denna pappersbit skulle försvinna, då skulle mitt liv sluta på fläcken. Faktum är att det är något Louis själv skrivit, till Mig !

Jag stod kvar i säkert 5 minuter innan jag kom på ideen att spara numret på mobilen. Jag höll hårt om lappen medans jag plockade fram mobilen. Jag knappade snabbt men noga in telefon numret och började gå sakta hemåt. När jag kom hem var det bara lampan i hallen som var tänd. Där lyste en lampa på ovanvåningen också och skenet gjorde en skugga på väggen innanför dörren.

Jag gick in i köket och tände lampan där. Jag tog mig en macka och gick sedan upp till mitt rum. Jag satt och stirrade i telenonkatalogen i mobilen och log för mig själv. Ska jag skriva nu? eller ska jag vänta tills iimorgon? jag väntar tills imorgon ...

Louis:.

Jag var spänd på om hon skulle ringa eller inte. Om hon kanske slarvat bort lappen och nu kanske vi aldrig mer träffas?

Hon var mer än en tjej man träffat ett par gånger, den ledsna tjejen i hamnen eller tjejen som skrattade något hysteriskt till mina historier. Eller den dära tjejen i hallen på radiostationen.

Där var något med henne. Jag fick tänka efter innan jag pratade så att jag inte skulle börja flirta för mycket med henne. Hon är söt. Det är hon verkligen.

När jag kom hem satt killarna i soffan. Tätt satt dem med säkert 7 filtar. Det var lite kyligt ikväll, det var det.

De kollade på en film och de fortsatte stirra in i tv:n tills jag satt mig i soffan i ett litet hörn. Då hörde man knappt ljudet från tv:n mer.

- What have you done tonight Louis ? frågade Harry lite sexigt

- Did she cry ? frågade Niall samtidigt som Harry

- And did you guys hug?

Liams fråga stämde ju. Vi kramades ju. Värmen från hennes kropp var svår att glömma. Ändå satt hon i bara tunn jacka, linne och shorts. Nialls fråga svarade jag först på, sedan berättade jag nästan allt. Inte historian om hennes syster eller dem andra sakerna som jag hellre ville hålla som en hemlighet. Dem var endast till för mig och hon. Något speciellt.

Jag kollade min mobil gång på gång. Jag hade slagit på ljudet och vid minsta ljud klickade jag upp låsskärmen. När jag gick och la mig i sängen så hade det fortfarande inte kommit. Man kände den där känslan av att " jag kan inte sova, tänk så smsar hon och så hör jag inte ?". Det gick inte att sova helt enkelt ...

När klockan slog två så hörde man hur tv:n stängdes av. Alla lampor släcktes och massvis med "Good night" hördes innan dörrarna slogs igen och jag somnade.

Alice:.

Annorlunda att man vaknade klockan 7.35 idag. Inte alls.

Min första reaktion var att äntligen få skicka ett sms till Louis. Besviken som man blev när man insåg att det var helg, klockan var inte ens åtta och man hade enormt ont i huvudet.

klockan nio räckte det. Han fick vakna av det eller inte. Jag skickar det nu. Orkar inte vänta längre.

" Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice"