justanewstory

Hoppas ni gillar det !!

---

---

En liten skojj bild. Kommentera om ni fattar ;)

Nu känner jag att jag måste sätta lite press ;) haha

Louis:.

- Should we go to the zoo ? frågade jag

- Yes of course! I would like to see your family! sa Alice och skrattade till

- Thanks for that

- Just kidding! I don't think the zoo has pandas ...

- Well, they are cute så that is fine by me

- That is the point Louis

Vi gick ner till zoo medans vi snackade om nästan allt. Hon frågade om vår turné och de slutade med att jag sa att jag kunde försöka få fram en biljett till henne. Hon undrade om jag verkligen kunde göra det och, det är ju faktiskt jag.

Vi gick på zoo i fyra timmar. Kollade på de flesta djuren som fanns. Här var inte så mycket folk och hela zoo:t var stort så ibland när vi kom till en inhägnad var det bara hon och jag. Igen annan i synhåll. Vi hade roligt. Det hade vi. Jag kände direkt hur jag ville något mer. Hur jag ville ta tag om hennes hand och aldrig släppa.

Hon kan ju inte se mig som bara en vän. eller ?

Vi kom fram till aporna och jag kollade runt mig. Inget folk. Helt dött. Vi skrattade något hysteriskt när två apor satt och slog varandra på rumporna. Den ena stod och vände rumpan till den andra och den slog. Sen vände sig den andra och då var det dags för den ena att slå. Såg så kul ut. När vi skulle gå därifrån tog jag tag om hennes hand och drog henne under min arm. Hon gick med sin ena sida mot min och jag kände hur det pirrade lite i kroppen. Hon släppte min hand och drog armen bakom ryggen på mig. Hon höll mig om höften och jag höll min hand lite avslappnat över hennes axel. Vi gick och puttade till varrandra lite då och då.

Alice:.

Den där härliga känslan. När allt är som man vill. När världen ska pinna på precis som den  gör bara det att min tid stannar. Att jag får hålla kvar om det ögonblicket lite till.

Vi kom till den lilla marknaden i zoo:t där man kunde köpa mat, glass, gosedjur, solglasögon och lite annat. Louis instämde över att få köpa en rosa apa med långa armar till att hänga runt min hals. Han betalade och när han hängde den runt halsen var det precis som det där jag pratade innan om. Allt stannade för mig. Han hade armarna runt min hals och hans mun var så nära min. Mitt i folkmassan stod vi och han kollade rakt in i mina ögon. Är det nu det är dags ? Är det bara ett falskt alarm ?

Då tryckte världen på "play" igen och vi hörde ljudet av kameror runt oss. Fotografer stod och siktade sina stora kameror mot oss och flera 100-tals klick hördes. Han tog ett stadigt tag om min hand och han drog med mig till andra sidan av folkmassan. Vi följde en guide pil upp till ett berg. Där var inga människor. Inga fotografer. Där gick en tjej lite längre ner på stigen som ville ha autograf och jag stod och kollade på Louis när han pratade med henne och jag klickade ett kort på henne och Louis tillsammans. Efter det var det bara han och jag.

Vi satte oss ner i gräset och jag drog av ett strå som jag pillade med medans vi pratade.

- This is one of my favorite places. There are like never people around here and you can just open your mind and think about everything.

- It's beautiful here! Really amazing!sa jag häpnat. Rosa, rött, oranget, gult och grönt. Det var färgerna man kunde se. Och blått förstås! Det var så friskt. Öppet. Alltihopa!

Han ställde sig upp. Drog upp mig och vi stod där och kollade. Louis gick bakom mig och tog en blomma som redan var avbröten från sin stjälk. En gul blomma med rosa små sträck i mitten. Han satt den i mitt hår och ställde sig bakom mig. Hans armar omfamnade mig och han vilade sitt huvud på min axel. Jag vände mig om och han tog tag om mitt huvud. Jag hann inte tänka mer. Allt slöts ihop och vi kysstes. Mjukt och försiktigt tog vi över världen. 4 långa sekunder av värme, kärlek, glädjen och längtan. Världen försvann och jag stod helt förlamat på stället. Louis läppar var så varma och blev allt ljust. Ögonen öppnades och Louis kramade mig hårt. Jag log för mig själv. Detta är inte sant! Det är inte sant! Jo det är det Alice! ...

Han kysste mig lätt på halsen när han vilade huvudet ännu en gång på min axel. Jag höll om hans rygg. Jag slog ihop mina händer. Nästan knöt fingrarna i varrandra och lät armarna hänga bakom hans rygg. Han höll om min midja och vi stod där. Bara stod helt stilla. Detta är sant Alice.

- Should we go to the zoo ? frågade jag

- Yes of course! I would like to see your family! sa Alice och skrattade till

- Thanks for that

- Just kidding! I don't think the zoo has pandas ...

- Well, they are cute så that is fine by me

- That is the point Louis

Vi gick ner till zoo medans vi snackade om nästan allt. Hon frågade om vår turné och de slutade med att jag sa att jag kunde försöka få fram en biljett till henne. Hon undrade om jag verkligen kunde göra det och, det är ju faktiskt jag.

Vi gick på zoo i fyra timmar. Kollade på de flesta djuren som fanns. Här var inte så mycket folk och hela zoo:t var stort så ibland när vi kom till en inhägnad var det bara hon och jag. Igen annan i synhåll. Vi hade roligt. Det hade vi. Jag kände direkt hur jag ville något mer. Hur jag ville ta tag om hennes hand och aldrig släppa.

Hon kan ju inte se mig som bara en vän. eller ?

Vi kom fram till aporna och jag kollade runt mig. Inget folk. Helt dött. Vi skrattade något hysteriskt när två apor satt och slog varandra på rumporna. Den ena stod och vände rumpan till den andra och den slog. Sen vände sig den andra och då var det dags för den ena att slå. Såg så kul ut. När vi skulle gå därifrån tog jag tag om hennes hand och drog henne under min arm. Hon gick med sin ena sida mot min och jag kände hur det pirrade lite i kroppen. Hon släppte min hand och drog armen bakom ryggen på mig. Hon höll mig om höften och jag höll min hand lite avslappnat över hennes axel. Vi gick och puttade till varrandra lite då och då.

Den där härliga känslan. När allt är som man vill. När världen ska pinna på precis som den  gör bara det att min tid stannar. Att jag får hålla kvar om det ögonblicket lite till.

Vi kom till den lilla marknaden i zoo:t där man kunde köpa mat, glass, gosedjur, solglasögon och lite annat. Louis instämde över att få köpa en rosa apa med långa armar till att hänga runt min hals. Han betalade och när han hängde den runt halsen var det precis som det där jag pratade innan om. Allt stannade för mig. Han hade armarna runt min hals och hans mun var så nära min. Mitt i folkmassan stod vi och han kollade rakt in i mina ögon. Är det nu det är dags ? Är det bara ett falskt alarm ?

Då tryckte världen på "play" igen och vi hörde ljudet av kameror runt oss. Fotografer stod och siktade sina stora kameror mot oss och flera 100-tals klick hördes. Han tog ett stadigt tag om min hand och han drog med mig till andra sidan av folkmassan. Vi följde en guide pil upp till ett berg. Där var inga människor. Inga fotografer. Där gick en tjej lite längre ner på stigen som ville ha autograf och jag stod och kollade på Louis när han pratade med henne och jag klickade ett kort på henne och Louis tillsammans. Efter det var det bara han och jag.

Vi satte oss ner i gräset och jag drog av ett strå som jag pillade med medans vi pratade.

- This is one of my favorite places. There are like never people around here and you can just open your mind and think about everything.

- It's beautiful here! Really amazing!sa jag häpnat. Rosa, rött, oranget, gult och grönt. Det var färgerna man kunde se. Och blått förstås! Det var så friskt. Öppet. Alltihopa!

Han ställde sig upp. Drog upp mig och vi stod där och kollade. Louis gick bakom mig och tog en blomma som redan var avbröten från sin stjälk. En gul blomma med rosa små sträck i mitten. Han satt den i mitt hår och ställde sig bakom mig. Hans armar omfamnade mig och han vilade sitt huvud på min axel. Jag vände mig om och han tog tag om mitt huvud. Jag hann inte tänka mer. Allt slöts ihop och vi kysstes. Mjukt och försiktigt tog vi över världen. 4 långa sekunder av värme, kärlek, glädjen och längtan. Världen försvann och jag stod helt förlamat på stället. Louis läppar var så varma och blev allt ljust. Ögonen öppnades och Louis kramade mig hårt. Jag log för mig själv. Detta är inte sant! Det är inte sant! Jo det är det Alice! ...

Han kysste mig lätt på halsen när han vilade huvudet ännu en gång på min axel. Jag höll om hans rygg. Jag slog ihop mina händer. Nästan knöt fingrarna i varrandra och lät armarna hänga bakom hans rygg. Han höll om min midja och vi stod där. Bara stod helt stilla. Detta är sant Alice.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

*Hello there! did you sleep well ? Today is my day off. Maybe want to meet me at "Cherrie's café ? Hugs to you too*

Alice:.

Svaret gjorde mig häpen. Jag satt helt tyst och stirrade på texten. Träffa mig ? seriöst?

Vadå ska man svara nej eller ? Han hade inte behövt fråga. Jag kommer no matter what!

Jag springer nerför trappan iklädd i bara nattlinne.

- Hey mum! How are you today? everything alright? How is Gina?

- Oh hold on there girl! why are you that happy today ? mamma kollade på mig med en annorlunda blick. Jag kollade tillbaka på henne med ett flin.

- Well i have met Louis, like 3 times and now he asked me if i wanted to hang out with him today!! jag skrek dem tre sista orden. Jag trippade och hoppade på platsen. Överspelt över tanken.

- We are going to see grandmother at the hospital today, sa mamma lite sorgset.

- Okey, hope you and dad has a good time over there, jag sprang upp igen ned en skål med flingor som jag snabbt öste fram under samtalet. Mitt i trappan hörde jag

- Well you are going with us.

Jag stannade till.

- No i won't!!

Louis:.

Jag skickade smset för en timme sedan en jag har inte fått något svar. Varken ja, nej, tid eller något. Inget.

Jag skickade ett till *ok?* fast efter att ha väntat i en halvtimme har inget svar kommit.

Jag gjorde mig iordning och tog mina röda byxor. Jag tog min typiska svart och vit randiga tröja. Jag gick in i badrummet och mötte Harry som stod vid speglen med en handduk virad runt höfterna. Han kollade på mig men fortsatte sedan att kamma håret.

- What are you going to do today? frågade Harry medans blicken fortfarane var fast vid speglen.

- I asked Alice if she wanted to meet me att the café but she hasn't answered yet.

- That sucks.

- I think she will answer soon, or i hope that.

- Oooh i see what you are thinking over there. Harry puffade till mig i sidan och kollade på mig med blinkande ögonen.

- Stop it. Noo , okey fine, maybe, yeh alright ....

Harry kollade på mig och jag log mot golvet. Golvet svarade inte mig. Koonstigt ... Jag hörde en vibrationsignal och sprang till mobilen.

*I where to happy that I forgot to answer you ;) is 3 a'clock okey for you? *

*Yeh, that's fine for me. Meet you soon! Bye for now*

Jag gick med ett leende mot Zayn som redan fått höra nyheten från Harrys glappiga mun. Harry stannade mig och frågade mig.

- Well yeah. Killarna log mot mig och jag sprang upp och gjorde iordning håret lite. Liam och Niall gick och pratade med några vakter om att jag skulle iväg och när det var 15 minuter kvar tills klockan skulle slå tre, så gick jag ut genom ytterdörren.

Alice:.

Jag lyssnade inte på mamma. Hon fick inte ta min energi och jag SKA träffa Louis. Så är det.

Hon hade ändå gett sig efter några minuter. Jag tog min skinnjacka och sprang ut genom dörren. Jag gick i god tid så att jag slapp springa och kom fram flåsande till Louis. Till min häpnad var caféet stängt och jag kollade omkring mig. Jag satte händerna på glasrutan intill caféet och kollade in. Alla stolar var uppe och Louis hand rörde nu min axel. Louis ?

Jepp där stod han. Han log så otroligt gulligt där han stod och jag kunde hejda mig från att fnissa till lite.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

*Hello there! did you sleep well ? Today is my day off. Maybe want to meet me at "Cherrie's café ? Hugs to you too*

Svaret gjorde mig häpen. Jag satt helt tyst och stirrade på texten. Träffa mig ? seriöst?

Vadå ska man svara nej eller ? Han hade inte behövt fråga. Jag kommer no matter what!

Jag springer nerför trappan iklädd i bara nattlinne.

- Hey mum! How are you today? everything alright? How is Gina?

- Oh hold on there girl! why are you that happy today ? mamma kollade på mig med en annorlunda blick. Jag kollade tillbaka på henne med ett flin.

- Well i have met Louis, like 3 times and now he asked me if i wanted to hang out with him today!! jag skrek dem tre sista orden. Jag trippade och hoppade på platsen. Överspelt över tanken.

- We are going to see grandmother at the hospital today, sa mamma lite sorgset.

- Okey, hope you and dad has a good time over there, jag sprang upp igen ned en skål med flingor som jag snabbt öste fram under samtalet. Mitt i trappan hörde jag

- Well you are going with us.

Jag stannade till.

- No i won't!!

Jag skickade smset för en timme sedan en jag har inte fått något svar. Varken ja, nej, tid eller något. Inget.

Jag skickade ett till *ok?* fast efter att ha väntat i en halvtimme har inget svar kommit.

Jag gjorde mig iordning och tog mina röda byxor. Jag tog min typiska svart och vit randiga tröja. Jag gick in i badrummet och mötte Harry som stod vid speglen med en handduk virad runt höfterna. Han kollade på mig men fortsatte sedan att kamma håret.

- What are you going to do today? frågade Harry medans blicken fortfarane var fast vid speglen.

- I asked Alice if she wanted to meet me att the café but she hasn't answered yet.

- That sucks.

- I think she will answer soon, or i hope that.

- Oooh i see what you are thinking over there. Harry puffade till mig i sidan och kollade på mig med blinkande ögonen.

- Stop it. Noo , okey fine, maybe, yeh alright ....

Harry kollade på mig och jag log mot golvet. Golvet svarade inte mig. Koonstigt ... Jag hörde en vibrationsignal och sprang till mobilen.

*I where to happy that I forgot to answer you ;) is 3 a'clock okey for you? *

*Yeh, that's fine for me. Meet you soon! Bye for now*

Jag gick med ett leende mot Zayn som redan fått höra nyheten från Harrys glappiga mun. Harry stannade mig och frågade mig.

- Well yeah. Killarna log mot mig och jag sprang upp och gjorde iordning håret lite. Liam och Niall gick och pratade med några vakter om att jag skulle iväg och när det var 15 minuter kvar tills klockan skulle slå tre, så gick jag ut genom ytterdörren.

Jag lyssnade inte på mamma. Hon fick inte ta min energi och jag SKA träffa Louis. Så är det.

Hon hade ändå gett sig efter några minuter. Jag tog min skinnjacka och sprang ut genom dörren. Jag gick i god tid så att jag slapp springa och kom fram flåsande till Louis. Till min häpnad var caféet stängt och jag kollade omkring mig. Jag satte händerna på glasrutan intill caféet och kollade in. Alla stolar var uppe och Louis hand rörde nu min axel. Louis ?

Jepp där stod han. Han log så otroligt gulligt där han stod och jag kunde hejda mig från att fnissa till lite.

Alice:.

Där stog jag, med ett stort leende på läpparna trots att jag stod nere i en hamn, i mörkret och helt ensam.

Jag stirrade på papperslappen som fladdrade med vinden. "Don't let go" tänkte jag för mig själv. Om denna pappersbit skulle försvinna, då skulle mitt liv sluta på fläcken. Faktum är att det är något Louis själv skrivit, till Mig !

Jag stod kvar i säkert 5 minuter innan jag kom på ideen att spara numret på mobilen. Jag höll hårt om lappen medans jag plockade fram mobilen. Jag knappade snabbt men noga in telefon numret och började gå sakta hemåt. När jag kom hem var det bara lampan i hallen som var tänd. Där lyste en lampa på ovanvåningen också och skenet gjorde en skugga på väggen innanför dörren.

Jag gick in i köket och tände lampan där. Jag tog mig en macka och gick sedan upp till mitt rum. Jag satt och stirrade i telenonkatalogen i mobilen och log för mig själv. Ska jag skriva nu? eller ska jag vänta tills iimorgon? jag väntar tills imorgon ...

Louis:.

Jag var spänd på om hon skulle ringa eller inte. Om hon kanske slarvat bort lappen och nu kanske vi aldrig mer träffas?

Hon var mer än en tjej man träffat ett par gånger, den ledsna tjejen i hamnen eller tjejen som skrattade något hysteriskt till mina historier. Eller den dära tjejen i hallen på radiostationen.

Där var något med henne. Jag fick tänka efter innan jag pratade så att jag inte skulle börja flirta för mycket med henne. Hon är söt. Det är hon verkligen.

När jag kom hem satt killarna i soffan. Tätt satt dem med säkert 7 filtar. Det var lite kyligt ikväll, det var det.

De kollade på en film och de fortsatte stirra in i tv:n tills jag satt mig i soffan i ett litet hörn. Då hörde man knappt ljudet från tv:n mer.

- What have you done tonight Louis ? frågade Harry lite sexigt

- Did she cry ? frågade Niall samtidigt som Harry

- And did you guys hug?

Liams fråga stämde ju. Vi kramades ju. Värmen från hennes kropp var svår att glömma. Ändå satt hon i bara tunn jacka, linne och shorts. Nialls fråga svarade jag först på, sedan berättade jag nästan allt. Inte historian om hennes syster eller dem andra sakerna som jag hellre ville hålla som en hemlighet. Dem var endast till för mig och hon. Något speciellt.

Jag kollade min mobil gång på gång. Jag hade slagit på ljudet och vid minsta ljud klickade jag upp låsskärmen. När jag gick och la mig i sängen så hade det fortfarande inte kommit. Man kände den där känslan av att " jag kan inte sova, tänk så smsar hon och så hör jag inte ?". Det gick inte att sova helt enkelt ...

När klockan slog två så hörde man hur tv:n stängdes av. Alla lampor släcktes och massvis med "Good night" hördes innan dörrarna slogs igen och jag somnade.

Alice:.

Annorlunda att man vaknade klockan 7.35 idag. Inte alls.

Min första reaktion var att äntligen få skicka ett sms till Louis. Besviken som man blev när man insåg att det var helg, klockan var inte ens åtta och man hade enormt ont i huvudet.

klockan nio räckte det. Han fick vakna av det eller inte. Jag skickar det nu. Orkar inte vänta längre.

" Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice"

Där stog jag, med ett stort leende på läpparna trots att jag stod nere i en hamn, i mörkret och helt ensam.

Jag stirrade på papperslappen som fladdrade med vinden. "Don't let go" tänkte jag för mig själv. Om denna pappersbit skulle försvinna, då skulle mitt liv sluta på fläcken. Faktum är att det är något Louis själv skrivit, till Mig !

Jag stod kvar i säkert 5 minuter innan jag kom på ideen att spara numret på mobilen. Jag höll hårt om lappen medans jag plockade fram mobilen. Jag knappade snabbt men noga in telefon numret och började gå sakta hemåt. När jag kom hem var det bara lampan i hallen som var tänd. Där lyste en lampa på ovanvåningen också och skenet gjorde en skugga på väggen innanför dörren.

Jag gick in i köket och tände lampan där. Jag tog mig en macka och gick sedan upp till mitt rum. Jag satt och stirrade i telenonkatalogen i mobilen och log för mig själv. Ska jag skriva nu? eller ska jag vänta tills iimorgon? jag väntar tills imorgon ...

Jag var spänd på om hon skulle ringa eller inte. Om hon kanske slarvat bort lappen och nu kanske vi aldrig mer träffas?

Hon var mer än en tjej man träffat ett par gånger, den ledsna tjejen i hamnen eller tjejen som skrattade något hysteriskt till mina historier. Eller den dära tjejen i hallen på radiostationen.

Där var något med henne. Jag fick tänka efter innan jag pratade så att jag inte skulle börja flirta för mycket med henne. Hon är söt. Det är hon verkligen.

När jag kom hem satt killarna i soffan. Tätt satt dem med säkert 7 filtar. Det var lite kyligt ikväll, det var det.

De kollade på en film och de fortsatte stirra in i tv:n tills jag satt mig i soffan i ett litet hörn. Då hörde man knappt ljudet från tv:n mer.

- What have you done tonight Louis ? frågade Harry lite sexigt

- Did she cry ? frågade Niall samtidigt som Harry

- And did you guys hug?

Liams fråga stämde ju. Vi kramades ju. Värmen från hennes kropp var svår att glömma. Ändå satt hon i bara tunn jacka, linne och shorts. Nialls fråga svarade jag först på, sedan berättade jag nästan allt. Inte historian om hennes syster eller dem andra sakerna som jag hellre ville hålla som en hemlighet. Dem var endast till för mig och hon. Något speciellt.

Jag kollade min mobil gång på gång. Jag hade slagit på ljudet och vid minsta ljud klickade jag upp låsskärmen. När jag gick och la mig i sängen så hade det fortfarande inte kommit. Man kände den där känslan av att " jag kan inte sova, tänk så smsar hon och så hör jag inte ?". Det gick inte att sova helt enkelt ...

När klockan slog två så hörde man hur tv:n stängdes av. Alla lampor släcktes och massvis med "Good night" hördes innan dörrarna slogs igen och jag somnade.

Annorlunda att man vaknade klockan 7.35 idag. Inte alls.

Min första reaktion var att äntligen få skicka ett sms till Louis. Besviken som man blev när man insåg att det var helg, klockan var inte ens åtta och man hade enormt ont i huvudet.

klockan nio räckte det. Han fick vakna av det eller inte. Jag skickar det nu. Orkar inte vänta längre.

*Hii, it's Alice. You know the girl you met yesterday? well thank you, It was nice of you to care about me. I had a lot of fun actually. Hugs from Alice*

Louis:.

Kvällen närmade oss och vi bestämde oss för att ta en sista promenad tillsammans innan vi gick och la oss. Det var rättså skönt väder och det hade precis börjat mörkna.

Vi gick som vanligt medans Zayn tände en cigarett. Han försökte sluta men man såg att det var jätte svårt för honom. Han röker inte lika mycket längre iallafall och det är ju en bra sak.

Niall tog och drog koftan runt sig och stoppade händerna i fickorna medans Harry gick och puttade lite busigt på Liam som bara blev mer irriterad för varje gång.

Jag skrattade till och vi örjade prata om den kommande turnén. Jag såg en mörk skugga lite längre bort. En siluett av en tjej som satt vid kanten i hamnen.

Harry kollade på mig och detsamma gjorde Liam. Jag började gå mot henne och killarna gick tillbaka mot huset.

- Heey

Hon vände sig sakta om efter att hon ryckt till lite av ljudet.

- Oh! It's you! sa hon medans hon snabbt tog armen på koftan och torkade bort tårarna. Jag satte mig på huk ungefär en meter ifrån henne.

- Why are you crying ? frågade jag oroligt. Jag är med i One direction och har många fans. Jag är en kändis, ja. Men det betyder inte att man slutar bry sig om andra människor. Kändis eller inte. Hon satt där ensam och jag fick en reflex av att gå fram och se så att allt var okej.

- Nothing you wanna know, svarade tjejen som hade håret hängande för ansiktet. Jag kände igen rösten.

- Well, I did ask so I will blame my self if it's not a good story, sa jag lite osäkert samtidigt som jag menade det på skoj.

Hon vände ansiktet mot mig och jag kände igen ansiktet lika väl som rösten. Det var Alice.

- I just found my sister here, she was bleeding and it was all my fault.

- Oh ...., jag satte mig lite närmare och kollade ledsamt. Jag fattade själv att det inte var hon som hade slagit henne.

- I just , never mind.

Jag kollade på henne i några sekunder och sedan kollade jag ut över horisonten.

- you know, this is one of my favorite places, I once got to meet a girl from the city Amsterdam, she was my first friend that was a girl, sa jag och hon kollade häpnat på mig.

- Me too! sa hon högt och rättade till sig. Hon vände sig mer mot mig och vi började prata om det. Vi hade känt samma tjej när vi var små. Rättså annorlunda!

Alice:.

Vi satt där och pratade. Konstigaste saken i världen. Att prata med Louis bara sådär. I början var det svårt att komma på något att säga. Jag var själv väldigt ledsen över min lilla syster och tänkte inte på något annat. Men, han började prata om den tjejen från Holland. Hon som bodde i huvudstaden Amsterdam. Samma tjej som jag kände. Då försvann allt. Han kändes som en av mina vaniga vänner. Okej, inte vanliga men nästan. När man kom tillbaka till verkligheten så insåg man att man hade suttit i två timmar och bara snackat med honom. Fram och tillbaka. Han berättade om när han var liten. Då han en gång klippte av en blomma i trädgården med en pappers sax, sa att det var den finaste blomman i trädgården och gav blomman till sin mamma. Sen hade hans pappa blivit rasande då han trodde att någon gått in och klippt av hans fina blommor. Louis mamma fick gömma blomman och nästa dag hade Louis försökt limma tillbaka blomman på stjälken.

Jag skrattade något hysteriskt till alla hans historier och jag kände hur jag aldrig ville att det skulle sluta. Fast mörkret gjorde att man knappt såg något och det var dags att gå hem. Louis satt nu precis intill mig och han hjälpte mig upp när det var dags att gå. Han kramade mig och jag såg på hans ansikte med ett riktigt stort leende. Han gav en lapp till mig. Något ihop knycklat men det gick att läsa. Han lämnade mig i mörkret bredvid den stängda fisk resturangen och jag kollade på pappret ännu en gång för att säkra min syn. Där stod ett telefon nummer!

Kvällen närmade oss och vi bestämde oss för att ta en sista promenad tillsammans innan vi gick och la oss. Det var rättså skönt väder och det hade precis börjat mörkna.

Vi gick som vanligt medans Zayn tände en cigarett. Han försökte sluta men man såg att det var jätte svårt för honom. Han röker inte lika mycket längre iallafall och det är ju en bra sak.

Niall tog och drog koftan runt sig och stoppade händerna i fickorna medans Harry gick och puttade lite busigt på Liam som bara blev mer irriterad för varje gång.

Jag skrattade till och vi örjade prata om den kommande turnén. Jag såg en mörk skugga lite längre bort. En siluett av en tjej som satt vid kanten i hamnen.

Harry kollade på mig och detsamma gjorde Liam. Jag började gå mot henne och killarna gick tillbaka mot huset.

- Heey

Hon vände sig sakta om efter att hon ryckt till lite av ljudet.

- Oh! It's you! sa hon medans hon snabbt tog armen på koftan och torkade bort tårarna. Jag satte mig på huk ungefär en meter ifrån henne.

- Why are you crying ? frågade jag oroligt. Jag är med i One direction och har många fans. Jag är en kändis, ja. Men det betyder inte att man slutar bry sig om andra människor. Kändis eller inte. Hon satt där ensam och jag fick en reflex av att gå fram och se så att allt var okej.

- Nothing you wanna know, svarade tjejen som hade håret hängande för ansiktet. Jag kände igen rösten.

- Well, I did ask so I will blame my self if it's not a good story, sa jag lite osäkert samtidigt som jag menade det på skoj.

Hon vände ansiktet mot mig och jag kände igen ansiktet lika väl som rösten. Det var Alice.

- I just found my sister here, she was bleeding and it was all my fault.

- Oh ...., jag satte mig lite närmare och kollade ledsamt. Jag fattade själv att det inte var hon som hade slagit henne.

- I just , never mind.

Jag kollade på henne i några sekunder och sedan kollade jag ut över horisonten.

- you know, this is one of my favorite places, I once got to meet a girl from the city Amsterdam, she was my first friend that was a girl, sa jag och hon kollade häpnat på mig.

- Me too! sa hon högt och rättade till sig. Hon vände sig mer mot mig och vi började prata om det. Vi hade känt samma tjej när vi var små. Rättså annorlunda!

Vi satt där och pratade. Konstigaste saken i världen. Att prata med Louis bara sådär. I början var det svårt att komma på något att säga. Jag var själv väldigt ledsen över min lilla syster och tänkte inte på något annat. Men, han började prata om den tjejen från Holland. Hon som bodde i huvudstaden Amsterdam. Samma tjej som jag kände. Då försvann allt. Han kändes som en av mina vaniga vänner. Okej, inte vanliga men nästan. När man kom tillbaka till verkligheten så insåg man att man hade suttit i två timmar och bara snackat med honom. Fram och tillbaka. Han berättade om när han var liten. Då han en gång klippte av en blomma i trädgården med en pappers sax, sa att det var den finaste blomman i trädgården och gav blomman till sin mamma. Sen hade hans pappa blivit rasande då han trodde att någon gått in och klippt av hans fina blommor. Louis mamma fick gömma blomman och nästa dag hade Louis försökt limma tillbaka blomman på stjälken.

Jag skrattade något hysteriskt till alla hans historier och jag kände hur jag aldrig ville att det skulle sluta. Fast mörkret gjorde att man knappt såg något och det var dags att gå hem. Louis satt nu precis intill mig och han hjälpte mig upp när det var dags att gå. Han kramade mig och jag såg på hans ansikte med ett riktigt stort leende. Han gav en lapp till mig. Något ihop knycklat men det gick att läsa. Han lämnade mig i mörkret bredvid den stängda fisk resturangen och jag kollade på pappret ännu en gång för att säkra min syn. Där stod ett telefon nummer!

Ville bara  säga att desto fler kommentarer jag får, desto fler inlägg per vecka blir det ;) så kommentera på om du vill ha flera kapitel ^^

Vet ej hur många som gillar eller inte gillar den ... nej förresten, jag är bara intresserad av dem som gillar den ;) HAHA xD

Louis:.

Niall vaknade till av skrattet från oss killar. Harry hade lyft lite på Niall's byxa och hade lagt en stor hög med grädde innanför byxorna. Utanför kalsongerna hoppas jag ... Niall skrek och satt sig hastigt upp. Gräddet i ansiktet åkte nerför kinderna och han drog skålen från Harry. Han tog skeden full med grädde mot Liam om skrek som en barnunge.

- Niall! Don't do this! You seems to be a good guy and good guys don't do stuff like that!Liam sprang ett par steg bakåt och Niall bytte riktning med skeden i handen.

Han tog en klick av grädden och åt och sedan kastade han det andra mot Harry. Harry duckade och skeden åkte rakt in i väggen med en mycket liten smäll.

Niall skrattade till och Zayn pekade mot skeden. Liam kom med handen full av grädde och smetade in i Zayn's hår.

Glöm att vi skulle torka upp allt. Iallafall inte jag ...

Alice:.

Jag skyndade mig hem med Gina. Hon grät något hysteriskt och jag kunde hejda tåren som föll nerför min kind. Jag försökte att dölja det men när den där tåren hade träffat marken kom fler och fler. Jag sprang hem med Ginas hand i min och när vi kom innanför dörren kom mamma och pappa rusande.

De kramade om oss båda två och frågade vad som hade hänt.

Gina försökte att andas som vanligt medans hon stammade fram vad som hade hänt.

Jag kände att det var lite utav mitt fel. Om jag inte hade blivit ihop med Freddy så hade detta inte hänt!Han var inte en sådan mäniska innan. Jag svär. Han var så snäll och brydde sig om allt och alla. För mycket t.o.m.

Han hade börjat följa mig överallt, ringa mig 3 minuter efter att vi senast träffades för att se så inget hade hänt mig, smsade min mamma och frågade vilket humör jag var på och om mamma sa att jag var på bra humör så kom han och knackade på min dörr ca 10 minuter efter. Därför gjorde jag slut, det var då han blev ett monster.

När mamma och pappa tog hand om Gina, tog jag och gick ner till hamnen igen. Jag var ändå en rättså stark person, oftast inte så jätte rädd för saker. Absolut inte mörker. Jag tycker mer att det är ett svepande täcke som döljer tårarna som man inte vill visa någon. Hamnen har alltid varit mitt ställe. En gång kom där en tjej från Holland som jag blev jätte bra kompis med. Hon berättade för mig att hon hade det tufft hemma och vi gjorde som små, en plan över att rymma tillsammans.

En annan gång var det en fiske gubbe som erbjöd mig en liten fiske tur bara några meter från hamnen och jag sa ja. Jag fångade en liten fisk som jag fick behålla.

Jag satt mig ner på kanten. Ungefär 40 meter ifrån där jag precis satt med Gina i knät. Jag grät och mina tårar blandades med havs vattnet. Jag hörde stegen bakom mig. Det var flera som gick bakom mig men jag stirrade på de små vågorna som slog till i kanten. De flesta stegen försvann, utom ett. Ljudet kom närmare och närmare och jag kände hur jag spände mina armar och hur mina händer kramade hårt om kanten gjord av sten.

- Heey, sa killen som stod bakom mig. Jag spände fortfarande mig och jag vände mig om sakta.

Niall vaknade till av skrattet från oss killar. Harry hade lyft lite på Niall's byxa och hade lagt en stor hög med grädde innanför byxorna. Utanför kalsongerna hoppas jag ... Niall skrek och satt sig hastigt upp. Gräddet i ansiktet åkte nerför kinderna och han drog skålen från Harry. Han tog skeden full med grädde mot Liam om skrek som en barnunge.

- Niall! Don't do this! You seems to be a good guy and good guys don't do stuff like that!Liam sprang ett par steg bakåt och Niall bytte riktning med skeden i handen.

Han tog en klick av grädden och åt och sedan kastade han det andra mot Harry. Harry duckade och skeden åkte rakt in i väggen med en mycket liten smäll.

Niall skrattade till och Zayn pekade mot skeden. Liam kom med handen full av grädde och smetade in i Zayn's hår.

Glöm att vi skulle torka upp allt. Iallafall inte jag ...

Jag skyndade mig hem med Gina. Hon grät något hysteriskt och jag kunde hejda tåren som föll nerför min kind. Jag försökte att dölja det men när den där tåren hade träffat marken kom fler och fler. Jag sprang hem med Ginas hand i min och när vi kom innanför dörren kom mamma och pappa rusande.

De kramade om oss båda två och frågade vad som hade hänt.

Gina försökte att andas som vanligt medans hon stammade fram vad som hade hänt.

Jag kände att det var lite utav mitt fel. Om jag inte hade blivit ihop med Freddy så hade detta inte hänt!Han var inte en sådan mäniska innan. Jag svär. Han var så snäll och brydde sig om allt och alla. För mycket t.o.m.

Han hade börjat följa mig överallt, ringa mig 3 minuter efter att vi senast träffades för att se så inget hade hänt mig, smsade min mamma och frågade vilket humör jag var på och om mamma sa att jag var på bra humör så kom han och knackade på min dörr ca 10 minuter efter. Därför gjorde jag slut, det var då han blev ett monster.

När mamma och pappa tog hand om Gina, tog jag och gick ner till hamnen igen. Jag var ändå en rättså stark person, oftast inte så jätte rädd för saker. Absolut inte mörker. Jag tycker mer att det är ett svepande täcke som döljer tårarna som man inte vill visa någon. Hamnen har alltid varit mitt ställe. En gång kom där en tjej från Holland som jag blev jätte bra kompis med. Hon berättade för mig att hon hade det tufft hemma och vi gjorde som små, en plan över att rymma tillsammans.

En annan gång var det en fiske gubbe som erbjöd mig en liten fiske tur bara några meter från hamnen och jag sa ja. Jag fångade en liten fisk som jag fick behålla.

Jag satt mig ner på kanten. Ungefär 40 meter ifrån där jag precis satt med Gina i knät. Jag grät och mina tårar blandades med havs vattnet. Jag hörde stegen bakom mig. Det var flera som gick bakom mig men jag stirrade på de små vågorna som slog till i kanten. De flesta stegen försvann, utom ett. Ljudet kom närmare och närmare och jag kände hur jag spände mina armar och hur mina händer kramade hårt om kanten gjord av sten.

- Heey, sa killen som stod bakom mig. Jag spände fortfarande mig och jag vände mig om sakta.

Alice:.

John stod i dörröpningen och kollade lite oroligt ut. Lite kul för det såg ut som om han väntade på att bli nerslagen haha

Jag kollade frågande på honom

- Is Gina with you ?

- Noo, svarade han utdraget

- Okey, sa jag medans jag gick närmare honom. Jag var minst ett huvud längre än honom och han kollade upp på mig medans jag fortsatte, you need to tell the truth! If

you lie, then I will find out some day.

- I promise, she isn't here, She texted me and said that she loved me, that's all, sa han oroligt.

- Well is that something normal for her to say to you? frågade jag högt.

- eh, i guess ?

Oh my god tänkte jag samtidigt som jag stod i dörröppningen. Han hjälpte ju inte till precis heller. Han stod bara i dörr öppningen och kollade på mig.

- Are you going to help or are you just going to stand there and do nothing? frågade jag irriterat.

Hans svar gjorde att jag nästan sprängdes inuti mig. Han bara stod där.

- Maybe she is at home now? frågade han normalt

- So you are not worried at all? You are not going to help me ? Are you serious ?? skrek jag

- I have to go, svarade han och stängde dörren framför näsan på mig. Jag skrek att han var en idiot och gick sedan min väg. Han är hennes flickvän och han bryr sig

inte om att hon är borta ? Han är säkert bara ute efter sexet. Jag trodde inte sånt om honom men det är nog så. Jävel!

Louis:.

Vi kom tillbaka från stranden. Vädret hade lugnat ner sig men det hade inte slutat regna. Niall låg och sov när vi kom hem och vi är ju inte som vanligt folk så varför

låta honom fortsätta sova helt normalt?

Vi tog lite grädde och la det på hans ansikte. Jag tror inte han blir speciellt arg av att vakna med massvis av grädde. Jag menar det är ju faktiskt grädde! Ätbart ..

Jag lämnade gräddskålen i Harry's händer och gick till toan. Jag kunde inte hålla mig mer. Skrattet bara påskyndade processen med ju ...

När jag kom tillbaka var jag inte ett dugg förvånad var Harry la resten av grädden. Gissa ?

Alice:.

Jag gick med raska steg mot hamnen och min rädsla bara kom i lass. Jag skrek hennes namn ett flertal. Människor gick förbi och jag höll tyst tills de försvunnit ur

synhåll. Sen skrek jag igen.

Jag såg något som rörde sig borta vid kanten där alla båtar låg. Det såg först ut som en stor plastpåse i mörkret.

Jag sprang fram och såg tjejen. Hon blödde i ansiktet och jag ja hennes huvud i mitt knä.

- Who did this?! Jag grät och höll om henne. Hennes kjol var uppdragen och jag insåg vad som hade hänt.

- You'r ex Alice. I was going home from school and he jumped on me at the corner of "Macy's".

Vi satt och grät i hamnen. vå sekunder tog det för alla lampor i hamnen att tändas. Som en kedja tändes var och en och vi satt mitt i en cirkel av ljus.

Jag var fortfarande arg på henne, det är svårt att glömma. Men just nu var jag tvungen att släppa det. Jag tänkte berätta om John när jag träffade henne men det fick

också vänta.

Hon behövde mig nu.

Sorry för dålig uppdatering. Har inte haft tråkigt nog för att skriva på denna novellen haha ;) Kanske lägger ut ett till kapitel ikväll... Det berors på ...

---

John stod i dörröpningen och kollade lite oroligt ut. Lite kul för det såg ut som om han väntade på att bli nerslagen haha

Jag kollade frågande på honom

- Is Gina with you ?

- Noo, svarade han utdraget

- Okey.. here is one thing, sa jag medans jag gick närmare honom. Jag var minst ett huvud längre än honom och han kollade upp på mig medans jag fortsatte, you need to tell the truth! If you lie, then I will find out some day.

- I promise, she isn't here, She texted me and said that she loved me, that's all, sa han oroligt.

- Well is that something normal for her to say to you? frågade jag högt.

- eh, i guess ?

Oh my god tänkte jag samtidigt som jag stod i dörröppningen. Han hjälpte ju inte till precis heller. Han stod bara i dörr öppningen och kollade på mig.

- Are you going to help or are you just going to stand there and do nothing? frågade jag irriterat.

Hans svar gjorde att jag nästan sprängdes inuti mig. Han bara stod där.

- Maybe she is at home now? frågade han normalt

- So you are not worried at all? You are not going to help me ? Are you serious ?? skrek jag

- I have to go, svarade han och stängde dörren framför näsan på mig. Jag skrek att han var en idiot och gick sedan min väg. Han är hennes pojkvän och han bryr sig inte om att hon är borta ? Han är säkert bara ute efter sexet. Jag trodde inte sånt om honom men det är nog så. Jävel!

Vi kom tillbaka från stranden. Vädret hade lugnat ner sig men det hade inte slutat regna. Niall låg och sov när vi kom hem och vi är ju inte som vanligt folk så varför låta honom fortsätta sova helt normalt?

Vi tog lite grädde och la det på hans ansikte. Jag tror inte han blir speciellt arg av att vakna med massvis av grädde. Jag menar det är ju faktiskt grädde! Ätbart ..

Jag lämnade gräddskålen i Harry's händer och gick till toan. Jag kunde inte hålla mig mer. Skrattet bara påskyndade processen med ju ...

När jag kom tillbaka var jag inte ett dugg förvånad var Harry hade lagt resten av grädden. Gissa ?

Jag gick med raska steg mot hamnen och min rädsla bara kom i lass. Jag skrek hennes namn ett flertal gånger. Människor gick förbi och jag höll tyst tills de försvunnit ur synhåll. Sen skrek jag igen.

Jag såg något som rörde sig borta vid kanten där alla båtar låg. Det såg först ut som en stor plastpåse i mörkret.

Jag sprang fram och såg tjejen. Hon blödde i ansiktet och jag la hennes huvud i mitt knä.

- Who did this?! Jag grät och höll om henne. Hennes kjol var uppdragen och jag insåg vad som hade hänt.

- Your ex Alice. I was going home from school and he jumped on me at the corner of "Macy's".

Vi satt och grät i hamnen. Två sekunder tog det för alla lampor i hamnen att tändas. Som en kedja tändes var och en och vi satt mitt i en cirkel av ljus.

Jag var fortfarande arg på henne, det är svårt att glömma. Men just nu var jag tvungen att släppa det. Jag tänkte berätta om John när jag träffade henne men det fick också vänta.

Hon behövde mig nu.

.:Alice:.

Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när

hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!

Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.

Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.

Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag

upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av

den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat

för oss om dagarna.

Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.

Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.

Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon

kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.

- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.

- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.

Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos

John.

Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.

.:Louis:.

Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.

Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.

Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.

- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.

- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.

- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.

Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..

Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om

varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.

Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man

honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.

Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små

ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.

Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.

Ny dag och nya utmaningar. Skolan var ingen dans på rosor. Vår gympalärare är ju allt annat än normal. Hon skriker för minsta lilla och det gjorde inte mig gladare när

hon utvisade mig från fotbollsplanen för att jag råkade skrika fan rakt ut när jag trampa fel med foten. Hon är annorlunda. Riktigt annorlunda!

Matte provet gick åt skogen med förresten! Det brukar gå bra men jag är helt säker på att jag inte vill ta hem betyget till mamma. Jag har redan bestämt mig för det.

Aldrig. När jag går hem kan jag inte sluta tänka på den dumma gympalärare.

Mamma är redan hemma när jag kommer hem. Hon sitter i köket och läser en tidning. Hon ser lite arg ut men när jag kommer in ger hon mig bara en nick och sedan går jag

upp för trappan. Jag hittar min tv på och det är något program om kakor och tårtor. Jag stänger av den och antar att mamma varit inne och kollat utan att stänga av

den. Jag lägger mig i sängen och tar en bok som låg på nattduksbordet. Vi har den i läxa i svenskan och vi ska läsa typ 5 kapitel på en vecka. Som om vi inte har annat

för oss om dagarna.

Jag tänker på Louis just då och ler lite för mig själv. Okej vem försöker jag lura, jag tänker alltid på Louis.

Gina hade inte kommit hem än och jag lyssnade faktiskt efter dörren. Men timmarna gick och hon hade inte kommit hem. Hon brukar alltid komma hem direkt efter skolan.

Annars skickar hon ett sms till mig om var hon är. Jag är 15 år och jag känner att jag alltid måste skydda min syster. Hon betyder nästan allt för mig ju. Men hoon

kommer inte hem. Hon har inte hört av sig heller när jag frågar mamma.

- No, she didn't say something about it yesterday, sa mamma undrande.

- But I could see that she was sad, svarade jag ledsamt. Jag gick upp til mitt rum igen. Jag tog på mig lite andra kläder som inte luktade svett och sedan gick jag ut.

Jag gick till John's hus efter att ha skickat 7 sms och försökt ringa henne 4 gånger. Jag knackade på och jag hoppades för en gångs skull att hon faktiskt var hos

John.

Dörren öppnades och John stod i dörröpnningen, han såg minst sagt förvånad ut.

Nästan alla killarna var redo för en ny dag. Det såg man. Vi skulle ut till en strand och bada lite. Sedan skulle vi ut på en båt och bara ta det lugnt.

Snart börjar de hektiska dagarna då det är en massa rep, träningar och turne, vi behövde "lugnet före stormen", eller hur man ska säga.

Niall såg dock väldigt ledsen ut när han kom ut till oss andra. Han höll handen för magen och såg illamående ut.

- I'm sorry guys, you have to go without me, i'm feeling sick.

- No but we can stay at home with you, right guys ? frågade Liam till oss andra.

- No it's allright, it will be quiet in the house. That's fine by me. Sa Niall för att övertyga.

Vi åkte iväg trots allt. Jag lämnade telefonen bredvid Niall ifall han behövde ringa oss, eller pizza budet..

Vi alla hoppade av den lilla bussen och möttes av tre rättså lugna tjejer. Dem rotade fram ett block och en penna där vi skrev våra autografer och fick sedan frågan om

varför Niall inte var med. Jag svarde lite skojsigt och sedan gick vi ner till stranden.

Vi la ut våra handdukar på den varma sanden och sedan sprang vi direkt ner i vattnet. Zayn var den enda som inte kastade sig i för en gångs skull men snart puttade man

honom bakifrån så att han föll i som en sprattelgubbe.

Vi solade en stund innan vädret snabbt bytte och regnet forsade ner. Vi alla hann stänga dörren i bussen innan man såg hur strand sanden blev lerig och blöt, hur små

ringar formades på vatten ytan efter att de små vatten dropparna nuddat ytan. Det öste ner och vi alla fick torka av ss lite snabbt i bussen.

Liam hade helt klart fått lite färg, detsamma för Harry. Jag och Zayn kunde man inte avgöra om än.

.:Alice's Perspektiv:.

- This was not one of the first times, sa Gina osäkert. Me and Jonas had sex right after two weeks. I love him and it feelt right.

- That's not my sister! What did u think with ? You acctually don't have a brain, do you?!, I can't belive that you had sex when you where 12 years old! jag kände hur hela hjärnan höll på att sprängas. Min syster, jag blir så sur. Hon är inte alls sådan! Hon är alltid så oskyldig, visst, världens sämsta morgonhumör men annars hur snäll och lugn som helst. Eller tja det var vad jag trodde ...

- I can't be in the same room as you right now ! I just can't! skrek jag medans jag sprang upp i rummet och bytte till mitt ljusblåa linne. Jag mötte John i trappan och han såg förskräckt ut när jag upptäckte honom. Jag ville skrika åt honom men jag orkade inte.

Jag sprang ut genom ytterdörren där nere och gick iväg till "Cherrie's café". Där brukar nästan aldrig vara något folk och jag kan väl säga att jag blivit en stammis där. Christina som även kallas Cherrie och som nu äger stället har blivit som en kompis som jag kan prata med. Hon lyssnar alltid och trots ålderskillnad så känns det som om hon vore min andra syster.

När jag gick in på cafeét så gjorde jag världens upptäckt. Jag hittade den dyraste skatten!

.:Louis:.

Jag hade precis satt mig ner med min lilla fika vid ett bord bredvid Zayn när jag hörde dörrklockan. Där var inte en enda själ där inne förutom ägaren av cafeét och killarna. Jag satt med ryggen mot dörren och brydde mig inte om att vända på mig och se vem det var. Jag såg hur en person gick förbi vårt bord men jag var inne i min bakelse att jag inte såg vem det var. Personen vände ännu en gång och gick förbi. Jag kände blicken.

- Hello girl! skrek sedan Harry. Hey girl overthere! Det var en tjej som hade kommit in. Hon vände sig om och kollade på Harry.

- Hey you guys, again! May I sit with you? frågade tjejen som nu är identifierad som Alice. Hon log lite glatt mot oss och stod med benen tätt ihop.

- Sure! sa jag snabbt och lyfte blicke från min fika som inte var intressant längre. Hon satt sig på kanten och ägaren som blev kallad Cherrie hade varit och gett Alice en kaka som log på en liten fyrkantig tallrik.

Hon log extra mycket mot mig. Det såg jag. Jag skyndade mig och tog upp en bit papper där jag hade skrivit mitt mobilnummer och jag höll det i handen medans vi åt. Hon pratade med Liam just nu så jag fick vänta med att ge den. Hon var verkligen speciell. Det där håret var så otroligt fint trots att tofsen hon satt up det i var på väg att åka av. Det såg man. Hon hade inte så mycket smink och det är ju helt okej men man såg att hon hade gnuggat sig i ögat för lite mascara hade kletat ut sig under ena ögat. Hennes ögon var bruna. Ovala och bruna och hon hade ett smile som visade två snea tänder men som var så extremt vita. Inte för vita, men vita.

-You guys, we have to go. Take the cookies with you. It's a big group of fans that will come in about 10 minutes.

Vi gick ut och lämnade Alice kvar i fiket. Jag dribblade med en pappersbit i handen. Jag upptäckte för sent att det var den bit papper jag skulle ge Alice. Jag är så dum. Jag skrev min autograf på en servett men glömde att ge henne ett enkelt mobilnummer ?

.:Alice:.

Rättså underligt att jag träffade dem på fiket. Haha har velat träffa One direction (okej mest Louis) i över ett år och sedan träffar man dom helt random på ett fik man brukar gå till varje vecka. Ganska konstigt enligt mig. Men kul! såklart!

Jag har inte så jätte stora drömmar om att något skulle hända. Man vet nästan helt säkert att inget kan hända så man vill inte ligga och drömma om något man sedan blir besviken över. Fast visst är det svårt. Deras perfekta kroppar och deras underbara röster. Deras personligheter och bara man går förbi grönsaksavdelningen i affären så tänker man på någon av dem.

- Hii! I am home!

- Hello Alice! Welcome in! säger mamma ifrån köket.

Jag slänger som vanligt min jacka över pallen i hallen innan jag går in i köket. Jag ser uppsamlat glas splitter ovanpå vasken.

- Eh mum, sa jag osäkert medans jag stod och kollade på på samlingen.

- Yeh Gina brooked it when she ran in the house. My little girl, sa mamma helt magiskt som om Gina vore världens oskyldigaste lilla barn. Om hon bara visste ...

- This was not one of the first times, sa Gina osäkert. Me and Jonas had sex right after two weeks. I love him and it feelt right.

- That's not my sister! What did u think with ? You acctually don't have a brain, do you?!, I can't belive that you had sex when you where 12 years old! jag kände hur hela hjärnan höll på att sprängas. Min syster, jag blir så sur. Hon är inte alls sådan! Hon är alltid så oskyldig, visst, världens sämsta morgonhumör men annars hur snäll och lugn som helst. Eller tja det var vad jag trodde ...

- I can't be in the same room as you right now ! I just can't! skrek jag medans jag sprang upp i rummet och bytte till mitt ljusblåa linne. Jag mötte John i trappan och han såg förskräckt ut när jag upptäckte honom. Jag ville skrika åt honom men jag orkade inte.

Jag sprang ut genom ytterdörren där nere och gick iväg till "Cherrie's café". Där brukar nästan aldrig vara något folk och jag kan väl säga att jag blivit en stammis där. Christina som även kallas Cherrie och som nu äger stället har blivit som en kompis som jag kan prata med. Hon lyssnar alltid och trots ålderskillnad så känns det som om hon vore min andra syster.

När jag gick in på cafeét så gjorde jag världens upptäckt. Jag hittade den dyraste skatten!

Jag hade precis satt mig ner med min lilla fika vid ett bord bredvid Zayn när jag hörde dörrklockan. Där var inte en enda själ där inne förutom ägaren av cafeét och killarna. Jag satt med ryggen mot dörren och brydde mig inte om att vända på mig och se vem det var. Jag såg hur en person gick förbi vårt bord men jag var inne i min bakelse att jag inte såg vem det var. Personen vände ännu en gång och gick förbi. Jag kände blicken.

- Hello girl! skrek sedan Harry. Hey girl overthere! Det var en tjej som hade kommit in. Hon vände sig om och kollade på Harry.

- Hey you guys, again! May I sit with you? frågade tjejen som nu är identifierad som Alice. Hon log lite glatt mot oss och stod med benen tätt ihop.

- Sure! sa jag snabbt och lyfte blicke från min fika som inte var intressant längre. Hon satt sig på kanten och ägaren som blev kallad Cherrie hade varit och gett Alice en kaka som log på en liten fyrkantig tallrik.

Hon log extra mycket mot mig. Det såg jag. Jag skyndade mig och tog upp en bit papper där jag hade skrivit mitt mobilnummer och jag höll det i handen medans vi åt. Hon pratade med Liam just nu så jag fick vänta med att ge den. Hon var verkligen speciell. Det där håret var så otroligt fint trots att tofsen hon satt up det i var på väg att åka av. Det såg man. Hon hade inte så mycket smink och det är ju helt okej men man såg att hon hade gnuggat sig i ögat för lite mascara hade kletat ut sig under ena ögat. Hennes ögon var bruna. Ovala och bruna och hon hade ett smile som visade två snea tänder men som var så extremt vita. Inte för vita, men vita.

-You guys, we have to go. Take the cookies with you. It's a big group of fans that will come in about 10 minutes.

Vi gick ut och lämnade Alice kvar i fiket. Jag dribblade med en pappersbit i handen. Jag upptäckte för sent att det var den bit papper jag skulle ge Alice. Jag är så dum. Jag skrev min autograf på en servett men glömde att ge henne ett enkelt mobilnummer ?

Rättså underligt att jag träffade dem på fiket. Haha har velat träffa One direction (okej mest Louis) i över ett år och sedan träffar man dom helt random på ett fik man brukar gå till varje vecka. Ganska konstigt enligt mig. Men kul! såklart!

Jag har inte så jätte stora drömmar om att något skulle hända. Man vet nästan helt säkert att inget kan hända så man vill inte ligga och drömma om något man sedan blir besviken över. Fast visst är det svårt. Deras perfekta kroppar och deras underbara röster. Deras personligheter och bara man går förbi grönsaksavdelningen i affären så tänker man på någon av dem. Där brukar ju finns morötter ;)

- Hii! I am home!

- Hello Alice! Welcome in! säger mamma ifrån köket.

Jag slänger som vanligt min jacka över pallen i hallen innan jag går in i köket. Jag ser uppsamlat glas splitter ovanpå vasken.

- Eh mum, sa jag osäkert medans jag stod och kollade på på samlingen.

- Yeh Gina brooked it when she ran in the house. My little girl, sa mamma helt magiskt som om Gina vore världens oskyldigaste lilla barn. Om hon bara visste ...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas den är okej att läsa !! ;)

.:Alice's Perspektiv:.

Dörren var låst och det var någon utanför som ryckte i dörrhandtaget.

Gina och jag stod och stirrade på varrandra. Efter knappt 3 sekunder så sprang vi upp för trappan så snabbt vi kunde. Jag sprang in på mitt rum och stängde dörren snabbt efter mig. Jag andades snabbt och tänkte direkt på mamma eller pappa.

Det hördes som om någon knackade på dörren och jag tog ett par andetag och gick ner för trappan igen. Jag rättade till håret och tog en snabb titt i speglen.

Jag öppnade och jag kände inte igen mannen som stod utanför. Helt okänd och mitt hjärta stannade till där han stod med äckliga kläder, vildvuxet skägg och han stank som en skunk. Man kände lukten av alkohol direkt. Han tog ett steg in i huset och jag kände hur hjärtat dunkade. Han lutade sig mot mig och jag backade ett steg.

.:Louis Perspektiv:.

- Well it was fun to talk to you guys!

- I think so too, svarade jag och killarna nickade instämmande.

Radio pratet gick bra. Vi fick svara på två samtal från att par fans som lyssnade på radion just då.

Båda två hade svårt att prata och skrek mest. Så brukar det gå till så ingen av oss var förvånade. Niall åt som vanligt på en macka och det slutade med att han tappade den i knät och fick allt han hade på den, hamnade på byxorna. Det betyder skratt för oss.

Vi gick ut ifrån studion och jag kollade runt mig för att se om Alice fortfarande var kvar. Det såg inte ut så. Hon hade nog gått hem. Jag kan erkänna att jag blev lite besviken, ja det blev jag faktiskt.

Vi åkte till ett café för att ta en fika. Niall kollade lite sneglande på oss eftersom han på den senaste timmen tryckt i sig 4 mackor/frallor men han insåg sedan att han hade plats för en liten kaka.

- Well, we may need a workout after this day, säger Harry som nu har dragit lite i byxan för att den inte skulle bli ett hinder om han behövde skynda sig för fansen.

Liam och Zayn nickar och flinar lite medans Harry drar upp tröjan och visar sin vältränade mage.

- That girl was kind of hot don't you think Louis? sa Zayn lite frågande med ett flin i ansiktet.

- I can't say no, svarade jag och alla killar kollade rakt på mig. De log och sa ingenting.

- Well, I think you two will get together some day haha, sa Harry och alla skrattade.

- I will get a girlfriend while you guys are sitting here and plan my life ok ? skrattade Louis och killarna kollade lite mer allvarligt på Louis.

- Wait, are you serious?

.:Alice's Perspektiv:.

Mannen som nu stod fram lutad mot mig tog nu och rätade upp sig.

- Does a Henrik live here ? frågade han och jag riste på huvudet snabbt som svar.

- No here is no Henrik, svarade jag sedan. Jag visste var Henrik bodde men jag ville att han skulle gå iväg så snabbt som möjligt så jag sa inget mer. Han tog ett steg ut och gick sedan sin väg.

- Thank you then, I guess, skrek mannen trots sin promenad ifrån mitt hus. Jag stängde dörren och låste den snabbt.

Gina dök upp i trappan och stirrade på mig.

- I am soo sorry, I didn't think, sa hon ledsamt med blicken i golvet.

- No that's right, you didn't think at all! skrek jag högt mot henne. Jag var arg. Jag kände att jag hade ansvaret för henne nu när mamma eller pappa inte var hemma.

- I have to tell you something more about the subject, I don't think that you are going to like it thow .... hon föklarade för mig och jag kände ruset inom mig.

- That the hell Gina!! You acctually don't have a brain do you ?

Vad Gina sa får ni veta i nästa ;P

Dörren var låst och det var någon utanför som ryckte i dörrhandtaget.

Gina och jag stod och stirrade på varrandra. Efter knappt 3 sekunder så sprang vi upp för trappan så snabbt vi kunde. Jag sprang in på mitt rum och stängde dörren snabbt efter mig. Jag andades snabbt och tänkte direkt på mamma eller pappa.

Det hördes som om någon knackade på dörren och jag tog ett par andetag och gick ner för trappan igen. Jag rättade till håret och tog en snabb titt i speglen.

Jag öppnade och jag kände inte igen mannen som stod utanför. Helt okänd och mitt hjärta stannade till där han stod med äckliga kläder, vildvuxet skägg och han stank som en skunk. Man kände lukten av alkohol direkt. Han tog ett steg in i huset och jag kände hur hjärtat dunkade. Han lutade sig mot mig och jag backade ett steg.

- Well it was fun to talk to you guys!

- I think so too, svarade jag och killarna nickade instämmande.

Radio pratet gick bra. Vi fick svara på två samtal från att par fans som lyssnade på radion just då.

Båda två hade svårt att prata och skrek mest. Så brukar det gå till så ingen av oss var förvånade. Niall åt som vanligt på en macka och det slutade med att han tappade den i knät och fick allt han hade på den, hamnade på byxorna. Det betyder skratt för oss.

Vi gick ut ifrån studion och jag kollade runt mig för att se om Alice fortfarande var kvar. Det såg inte ut så. Hon hade nog gått hem. Jag kan erkänna att jag blev lite besviken, ja det blev jag faktiskt.

Vi åkte till ett café för att ta en fika. Niall kollade lite sneglande på oss eftersom han på den senaste timmen tryckt i sig 4 mackor/frallor men han insåg sedan att han hade plats för en liten kaka.

- Well, we may need a workout after this day, säger Harry som nu har dragit lite i byxan för att den inte skulle bli ett hinder om han behövde skynda sig för fansen.

Liam och Zayn nickar och flinar lite medans Harry drar upp tröjan och visar sin vältränade mage.

- That girl was kind of hot don't you think Louis? sa Zayn lite frågande med ett flin i ansiktet.

- I can't say no, svarade jag och alla killar kollade rakt på mig. De log och sa ingenting.

- Well, I think you two will get together some day haha, sa Harry och alla skrattade.

- I will get a girlfriend while you guys are sitting here and plan my life ok ? skrattade Louis och killarna kollade lite mer allvarligt på Louis.

- Wait, are you serious?

Mannen som nu stod fram lutad mot mig tog nu och rätade upp sig.

- Does a Henrik live here ? frågade han och jag riste på huvudet snabbt som svar.

- No here is no Henrik, svarade jag sedan. Jag visste var Henrik bodde men jag ville att han skulle gå iväg så snabbt som möjligt så jag sa inget mer. Han tog ett steg ut och gick sedan sin väg.

- Thank you then, I guess, skrek mannen trots sin promenad ifrån mitt hus. Jag stängde dörren och låste den snabbt.

Gina dök upp i trappan och stirrade på mig.

- I am soo sorry, I didn't think, sa hon ledsamt med blicken i golvet.

- No that's right, you didn't think at all! skrek jag högt mot henne. Jag var arg. Jag kände att jag hade ansvaret för henne nu när mamma eller pappa inte var hemma.

- I have to tell you something more about the subject, I don't think that you are going to like it thow .... hon föklarade för mig och jag kände ruset inom mig.

- That the hell Gina!! You acctually don't have a brain do you ?

Vad Gina sa får ni veta i nästa ;P

Jag lägger upp tvåan här och uppdaterar om trean sen !

Här kommer kapitel två iallafall:

Trots att jag satt väckarklockan på 7.00 så vaknade jag 6.24. Inte ett dugg trött var jag efter att jag öppnat ögonen. Sprang nästan upp till badrummet för att börja fixa håret. Syrran vaknade av mina fotsteg.

- What the hell are you doing? Hon lät irriterad och jag hörde hur hennes kille, John vände sig i sängen med ett stort suck.

- I'm sorry but i'm going with mum to meet Louis ! svarade jag tyst men med ett otroligt stort leende. Jag var glad över att ingen såg mig. Jag fick ett lyckorus genom kroppen som gjorde att jag gjorde ett litet hopp och fnissade lite samtidigt, som sagt, tur att ingen kollade på mig.

Efter en timme och 20 minuter var jag redo. Riktigt laddad var jag! I bilen ville jag knappt sitta still. Mamma kollade konstigt på mig men började sen skratta åt mig där jag satt och svettades. Det var sommar och det var så varmt redan på morgonen. Antagligen var det nog en rättså sval morgon men det kände jag inte av. Så nervös som jag var.

Jag hade fått en liten bula från igår och jag fick dölja den med håret. Några blåmärken lyckades jag dölja med smink.

När vi var framme så såg det ut som en lägenhet typ. Där var en stor skylt vid parkeringen. Här skulle jag få vänta i en halvtimme innan de beräknades komma. Drygt kändes det som. Jag hade inte satt upp håret på något speciellt sätt. Det var utsläppt på ett helt vanligt vis, färgen skimmrade i solen och jag kände mig topppen.

.:Louis Perspektiv:.

Vi åkte i drygt 20 minuter innan vi kom fram. Inte så länge och det var skönt. Jag var inte så jätte nervös då det bara var lite snack på radion och det är alltid kul att göra med kompisarna. Liam var nog den som tänkte på det mest haha. Man såg det på honom. Jag skämtade rätt mycket i bilen för att få upp stämningen. Det lyckades jag väl med.

När vi hoppat ur bilen så möttes vi av ett par killar, maffiga typer, som tog oss till en studio. I korridoren så gick vi förbi en tjej som såg jätte blyg ut. Hon log mot mig och man såg att hennes ögon gnistrade. Jag antog att hon var här för mig. Jag menar vårt gäng. Jag log tillbaka mot henne och sedan vek hon med blicken och gick i motsatt håll. Hennes hår var verkligen jätte fint. Konstigt nog lade jag märke till det, det brukar jag aldrig göra.

Vi fick kolla lite i Studion sen så gick vi till ett litet rum. Bord och stolar var där och sedan ett litet bord med fika. Jag tog en fralla som var där och sedan slog jag mig ner med ryggen mot dörren. Jag hörde bara hur dörren gick upp och sen vände jag mig.

.:Alice's perspektiv:.

Jag har nu sett dem live. Känns great! Jag vet att jag snart ska sitta i samma rum, nära dem, prata med dem.

- And here she is ! sa mamma med handen över min axel. Louis var den första att reagera. Han vände sig snabbt om och log. Mamma visste redan vem som var vem då hon fått höra mitt tjat i flera veckor. Hon tog två stolar och satt bredvid Louis. Jag fick sitta närmast. Ungefär 40 cm luft var emellan våra axlar. Jag sneglade lite på honom samtidigt som jag kollade ner i knät. Han kollade på mig! Han kollade på mig!!

- And you are ? frågade Louis snällt med ett sött leende.

- Oh me! eh my name is Alice, oh sicken hygglig typ jag ska vara! Kunde jag inte bara sagt Alice ?

- Aha, nice to meet you! sa Louis tillbaka

- Oh that was my line ! Haha, skrattade jag till Louis. Han var verkligen jätte lätt att prata med ! Vi satt och snackade om allt i typ flera minuter och han log till mig heela tiden! Jag tror att jag svimmar av snart!

Mobilen ringer och det är på dolt nummer. Jag svarar trots att jag inte vill. Louis stirrade på mig efter att mobilen ringt i några sekunder. Jag kände mig konstig om jag inte svarade.

- Hello my darling! så rösten och jag lyfte mig snabbt från stolen. Jag gick till ett annat tomt bord och svarade.

Trots att jag satt väckarklockan på 7.00 så vaknade jag 6.24. Inte ett dugg trött var jag efter att jag öppnat ögonen. Sprang nästan upp till badrummet för att börja fixa håret. Syrran vaknade av mina fotsteg.

- What the hell are you doing? Hon lät irriterad och jag hörde hur hennes kille, John vände sig i sängen med ett stort suck.

- I'm sorry but i'm going with mum to meet Louis ! svarade jag tyst men med ett otroligt stort leende. Jag var glad över att ingen såg mig. Jag fick ett lyckorus genom kroppen som gjorde att jag gjorde ett litet hopp och fnissade lite samtidigt, som sagt, tur att ingen kollade på mig.

Efter en timme och 20 minuter var jag redo. Riktigt laddad var jag! I bilen ville jag knappt sitta still. Mamma kollade konstigt på mig men började sen skratta åt mig där jag satt och svettades. Det var sommar och det var så varmt redan på morgonen. Antagligen var det nog en rättså sval morgon men det kände jag inte av. Så nervös som jag var.

Jag hade fått en liten bula från igår och jag fick dölja den med håret. Några blåmärken lyckades jag dölja med smink.

När vi var framme så såg det ut som en lägenhet typ. Där var en stor skylt vid parkeringen. Här skulle jag få vänta i en halvtimme innan de beräknades komma. Drygt kändes det som. Jag hade inte satt upp håret på något speciellt sätt. Det var utsläppt på ett helt vanligt vis, färgen skimmrade i solen och jag kände mig topppen.

Vi åkte i drygt 20 minuter innan vi kom fram. Inte så länge och det var skönt. Jag var inte så jätte nervös då det bara var lite snack på radion och det är alltid kul att göra med kompisarna. Liam var nog den som tänkte på det mest haha. Man såg det på honom. Jag skämtade rätt mycket i bilen för att få upp stämningen. Det lyckades jag väl med.

När vi hoppat ur bilen så möttes vi av ett par killar, maffiga typer, som tog oss till en studio. I korridoren så gick vi förbi en tjej som såg jätte blyg ut. Hon log mot mig och man såg att hennes ögon gnistrade. Jag antog att hon var här för mig. Jag menar vårt gäng. Jag log tillbaka mot henne och sedan vek hon med blicken och gick i motsatt håll. Hennes hår var verkligen jätte fint. Konstigt nog lade jag märke till det, det brukar jag aldrig göra.

Vi fick kolla lite i Studion sen så gick vi till ett litet rum. Bord och stolar var där och sedan ett litet bord med fika. Jag tog en fralla som var där och sedan slog jag mig ner med ryggen mot dörren. Jag hörde bara hur dörren gick upp och sen vände jag mig.

Jag har nu sett dem live. Känns great! Jag vet att jag snart ska sitta i samma rum, nära dem, prata med dem.

- And here she is ! sa mamma med handen över min axel. Louis var den första att reagera. Han vände sig snabbt om och log. Mamma visste redan vem som var vem då hon fått höra mitt tjat i flera veckor. Hon tog två stolar och satt bredvid Louis. Jag fick sitta närmast. Ungefär 40 cm luft var emellan våra axlar. Jag sneglade lite på honom samtidigt som jag kollade ner i knät. Han kollade på mig! Han kollade på mig!!

- And you are ? frågade Louis snällt med ett sött leende.

- Oh me! eh my name is Alice, oh sicken hygglig typ jag ska vara! Kunde jag inte bara sagt Alice ?

- Aha, nice to meet you! sa Louis tillbaka

- Oh that was my line ! Haha, skrattade jag till Louis. Han var verkligen jätte lätt att prata med ! Vi satt och snackade om allt i typ flera minuter och han log till mig heela tiden! Jag tror att jag svimmar av snart!

Mobilen ringer och det är på dolt nummer. Jag svarar trots att jag inte vill. Louis stirrade på mig efter att mobilen ringt i några sekunder. Jag kände mig konstig om jag inte svarade.

- Hello my darling! så rösten och jag lyfte mig snabbt från stolen. Jag gick till ett annat tomt bord och svarade.

Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.

Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.

Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.

- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.

- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert

- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...

Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !

Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...

Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.

Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.

- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!

- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert

- do you want me to come over ?  frågade han men jag svarade snabbt denna gången

- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.

- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.

Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.

Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.

Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.

- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.

- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.

Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.

Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!

Här står jag. Tittar rakt in i speglen och det jag ser är jag ändå rätt nöjg med, eller tja så nöjd som en vanlig tjej kan vara med sitt egna utseende. En smal tjej som ändå har fint rakt hår.

Tja lite längre hade det kunnat vara men det är okej. Mamma tog ju mig till en frisör idag. Där färgade jag håret i en kastanjbrun färg.

Den färg jag hade innan var ju så tråkig, sliten färg såg det ut som. Dock kan jag inte sluta pilla i håret, det är så lent och jag snurrar en slinga runt mitt pekfinger ett antal gånger innan jag avbryts av ett samtal. Det står att det är ett dolt nummer så jag bryr mig inte om att svara. Efter en stunds kollande på en massa one direction klipp på youtube så ringer det igen. Denna gången står det att det är från mamma. Jag svarar och jag hör direkt på rösten att mamma ringde för att säga något bra.

- You are going to meet Louis and the boys! Skrek mamma utan att ens säga hej.

- WHAT??!! If it's a joke then it's not funny at all! sa jag osäkert

- No it's for real! They are coming next week! säger mamma snabbt och helt glatt, hon skrattar samtidigt som hon pratar, eller tja i pauserna med ...

Mamma jobbar på en radiokanal och det visade sig att One direction skulle komma dit, spela nån sång och sedan prata lite där ! Helt otroligt! Jag har redan lagt fram en massa kläder på sängen men är det inte så att ens favorit tröja alltid ska ligga i tvätten när man behöver den som mest ?? Dock är det tur att jag fick mina två tröjor med One direction på i veckan. Den som jag fick ta var en bild på bara Louis men det var allt bra ! Det funkade ju utmärkt det med !

Segt som veckan gick så kände man hur det kom allt närmare och närmare. Jag kände fortfarande mig osäker på hur det skulle gå till. Jag är alltid så blyg inför nya människor. Visst var det One Direction liksom men man ville ju inte göra bort sig! Sen finns där ju en andledning till...

Kvällen innan så satt jag och förberedde mig inför morgondagen. Hur dags jag skulle gå upp, packade ner lite nödvändiga saker, hur jag skulle ha mitt hår och framför allt sminket. Mamma och pappa hade åkt på bio med syrran så jag var ensam hemma. Trots att jag inte ville vara helt själv men vad gör man när man inte har någon kille, någon jätte bra bästa kompis eller inget husdjur. Jo man får sitta forever alone trots att man känner sig hur osäker som helst.

Min mobil ringde ett par signaler innan jag svarade. Jag var så taggad och uppspelt inför imorgon så jag bara grabbade tag om telefonen och svarade.

- Hello Alice! Guess who it is ? jag stelnade till. Jag funderade på om jag skulle lägga på eller inte. Hello ? are you there ? I know that you hear me!

- eh Yes i know that it is you Freddy, sa jag osäkert

- do you want me to come over ?  frågade han men jag svarade snabbt denna gången

- NO it's alright, you don't have to !! menjag hannn knappt säga något innan det ringde på dörren. Han måste ha stått utanför och väntat. En läskig känsla rusade igenom mig. Jag ville inte. Mitt blåmärke hade precis gått väck och jag ville knappast ha ett till. Jag ville inte känna smärtan igen.

- I know that you are on the other side of the door! Open it or i will! Jag hade inget val. Jag visste inte vad han menade med det.Trots mina tankar så öppnade jag inte. Jag sprang upp och låste in mig på toan. Jag hörde ändå hur dörren öppnades. Jag visste direkt att han hade hittat ytternycklen. Jag rös i kroppen och inväntade hans steg.

Det tystnade och jag hörde inga fler fotsteg från nerifrån. Jag chansade. Jag öppnade dörren och tänkte springa mot telefonen.

Efter ett steg såg jag hans hand. Jag kände inget förrens efter ett par sekunder. Allt blev svart och hela ansiktet kändes så jäkla illa. Han slog mig. Två gånger. Jag började känna igen smärtan från alla de andra gångerna. Han kunde inte släppa att jag gjorde slut. Han tog istället ilskan och slog mig. Jag låg på golvet. Jag visste att det inte skulle sluta där. Jag såg upp på honom.

Efter en tag av att bara ligga helt hjälplöst på golvet så gick han.

- It will never be tha last time , sa jag tyst för mig själv. Ett par tårar föll ner innan jag hörde ytterdörran stängas. Jag sprang till toan med hukad rygg.

- it will never ever be the last time sa jag igen. Jag såg inget större märke men en liten öppning hade det blivit precis vid läpparna. Det blödde lite men det gjorde inte så ont jämfört med allt det andra. Hela vänstra kinden ömmade och jag kunde känna min egen puls. Tydligt.

Jag sa inget till mamma eller någon när de kom hem. Jag sa till dem att vänster benet vek sig på sista trappsteget och att jag slog huvudet i väggen. Tja de gick på det iallafall.

Imorgon skulle jag få träffa killarna. Det var det jag skulle tänka på ! Alice, tänk på Louis!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag bjuder på två kapitel till innan jag går och lägger mig haha :)